Natur, mat och kultivering

Den här bloggen handlar om livet på landet, råvaror, odling, förädling, matlagning och konsthantverk

söndag 9 december 2012

Glädjetårar och en oliv

För länge sedan - i april så försvann en av våra katter, Skruttis. Jag skrev om min saknad här. Vi har tänkt att kanske, kanske när vintern blir för hård så kanske, kanske, kanske han, om han lever, kommer tillbaka.
För två veckor sedan när vi drack morgonkaffe kände jag mig iakttagen så jag tittade ut och under syrenen, där fågelborden hänger, satt Skruttis och tittade mig rakt i ögonen. Jag rusade upp och höll på att välta både bord och stolar av bara farten. Jesper såg honom också och när jag till slut fick upp altandörren ropade jag det lugnaste jag kunde (för att inte verka för hysterisk alltså...)
- Skruttis!
Han svarade - Mjaau
- Skruttiiis!
- Mjaaaau
- Skruuuuttis!
- Mjaaaauuu
Jag kunde inte gå ut för jag hade inga skor (glashalt och blött...) så jag hängde mig runt dörren för att se honom lomma iväg bort mot dammen och vägen.
Jesper och jag satt lätt chockade i köket en stund, mållösa efter att ha fått se och höra en frisk och fin Skruttis för första gången på åtta månader. Vi resonerade som så att han bara ville kolla läget och känna efter om det fanns några läskiga kattungar som sist när han drog.
I torsdags morse när jag höll på att kravla mig ur sängen kom Jesper in i sovrummet och berättade att Skruttis och de övriga tre katterna satt och åt i köket. Han hade suttit på farsturäcket när Jesper släppte in de övriga...
Han åt och åt och åt och åt... Han lät oss stryka honom över ryggen utan att fly. När han ätit sig mätt gick han till Max stol och strök sig och sedan gick han till mig som satt på golvet för att få sig en ordentlig omgång kärlek och kel.... Gissa om det trillade en och annan glädjetår för mina kinder? Sedan dess går han in och ut i huset som om inget har hänt (förutom lite mask i magen då)... Visst är det fantastiskt?
Efter denna solskenshistorian fyller jag på med lite fler. I hönsgården har det börjat värpas efter flera månader med välbehövlig och naturlig äggvila. Det är som att få en present varje gång det ligger ett fint litet ägg i ett rede, ett om dagen i tre dagar i rad och idag TVÅ. Jag vet inte om det är all snö som ljusat upp tillvaron och livat upp dom så att några av damerna bjuder på godsaker dagligen. Vi har även en teori om att samtidigt med snön så hängde jag upp värmelampor som sprider sitt varma röda sken dag och natt. Från hönshusets fönster lyser det varmt rött som från en bordell... Kan vi skapat en extra äggande stämning (förlåt)?
Den sista solstålen för den här gången är denna enda och första egenodlade oliv! Jag upptäckte den på olivträdet i växthuset när jag skulle klä på trädet vinterkläder. Vad skall jag göra med underverket? olivrelish, lägga in den? Ja frågorna hopar sig...
 Avslutar med en kavalkad av bilder från den senaste veckan här på gården.
Morgonen gryr...
Snön ligger tung på taken...
...I mejeriet det kaklas...
...nästan endast en brun vildkanin är vaken...
Vi ses!
Ps jag måste bara berätta om när jag var på återbesök hos hudläkaren för min misstänkta borelia. Han studerade min höft och mage. Han utbrister något anklagade:- Men hur länge har du haft dessa utslagen över HELA ryggen? Jag: - Öhhh... utslag över hela ryggen... ingen aning! Phuu jaha, det verkade vara penicillinallergi enligt honom, han tog flera bilder med sin mobil för att dokumentera... När han kom tillbaka efter att ha hämta provblanketter kom jag på:- Men jag låg på en spikmatta för två timmar sedan, kanske kan det vara det som ser ut som prickigt utslag? Läkaren började gapskratta och fick fram att - ja de var verkligen extremt symmetriska utslag....

25 kommentarer:

  1. Hahaha underbart!!! Prickar hahaha! Jag som oroat mig! :-E Fy... :-)
    Jag fäller också en glädjetår för Skruttis, jag vet hur det är med ens kära vänner husedjuren, man förälskar sig och oroar sig, och gläds!! Ha en fin vecka Malin! Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen det är ju så med de där husdjuren. Jag har hört om historier där katter varit borta länge men inte riktigt vågat tro för mycket.
      Ha en fin vecka du med Maria
      kram Malin

      Radera
  2. Så underbart att få tillbaka er katt efter så lång tid. Förstår din glädje, har själv några. Och att dina höns värper igen, trots decembermörker och kyla, det kan du tacka din lampa för. Men varje höna har bara ett visst antal ägg förprogramerat i sig...och värme, ljus och vetekorn sätter fart på äggandet nåär de egentligen ska vila inför våren. Men å andra sidan får man ju en massa ägg då i alla fall.
    Hej hopp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej på dig
      Vi vill verkligen inte hetsa hönorna att producera ägg! Värmelamporna måste vi ha på för att de små liven inte skall frysa i det oisolerade och relativt stora hönshuset. Det är ju öppet ut på dagarna och de kalla tjocka murade väggarna går liksom inte att värma upp. Jag trodde faktiskt inte att det röda ljuset skulle påverka dom! I övrigt är det dagsljuset som "lyser upp". Å andra sidan känner jag mig inte så våldsamt hetsig med tanke på att 13 hönor sammanlagt lägger ett ägg om dagen och att de inte lagt ägg sedan augusti. På våren är det 5-7 ägg om dagen.
      Tack för din kunskap - vi famlar fortfarande i mörkret när det gäller höns och annat...
      Hoppas dina bildproblem löser sig så du kan komma igång med din fina blogg igen.
      Vi ses
      Malin

      Radera
  3. Å härligt med Skruttis! Förstår att du fick glädjetårar, de småliven har ju ofta en egen plats i hjärtat.

    Skrattar gott när jag läser om spikmattan och läkarbesöket. Urskön historia!

    Och oliven då? jo jag tycker ju mycket om tapenade... ;-)

    Hönsen här överlevde men värper lite. Mina är nog fotfarande lite i vila. och så är det ju faktiskt lite kallt för dem... även med en värmelampa. Kanske att jag ska öka på med en till... vi får se.

    Och ja, det klart jag ska köpa mig en torkugn! men först måste jag sälja lite salva så jag har råd! hahahahaha
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja han är fin den där Skruttis. Men han lär kanske vandra iväg till våren igen... Har en kompis vars, iofs okastrerade, katt stack i mars och kom hem i oktober varje år.
      Ja men det är klart att det får bli tapenade!
      Ser fram emot att läsa om hur nöjd du är när du äntligen fått din torkugn...
      Kram Malin

      Radera
  4. Oh jag blir alldeles rörd när jag sitter här och läser om Skruttis, vilken lycka ! Ja katter gör lite som de vill ju och man får bara vassego och anpassa sig. Ja du har gott om snö du med, vilken tur du har sån go granne :-) Ha ha, du är ju för rolig, skulle gärna varit med och sett doktorns min när du berättade :-)) Kram kram !
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir fortfarande lite överraskad varje gång jag ser honom nu. Det är så underligt att han är precis som vanligt igen, precis som om inget har hänt de senaste 8 månaderna...
      Doktorns först allvarliga min när han undersökte min rygg och dokumenterade noggrant för att sedan gapskrattande lämna mig i korridoren... jo det skulle du sett!
      Kram på dig Lisa

      Radera
  5. Åh va härligt att Skruttis kommit tillbaka!!! Man undrar ju va han hållit hus... vilka äventyr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har försökt lirka ur honom vart han varit men han tiger som muren...

      Radera
  6. Men oj, vad skönt att Skruttis kom tillbaks. Är han kastrerad? Det hjälper mot vandrarlust. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är väldigt skönt! Han är kastrerades innan han fyllt ett för sedan två år men han verkar ända ha vandrarlust...
      Han hatade när vår flickkatt Snäckan fick kattungar. Kom de i hans närhet så morrade han som ett snölejon och stack. Fortfarande här hemma så går han inte in i vårt sovrum där kattungarna bodde så han minns nog de små ursöta "asen". Han är svartsjuk av sin natur kan jag lova. Klappar jag någon annan av katterna lite för mycket i hans närhet lägger han sig och surar platt utsträckt på magen...

      Radera
  7. Underbar katthistoria! Delar din glädje över att Skruttis kom hem igen!
    Christer hade en gång en katt som försvann och kom hem först efter två år. Den hoppade upp och la sig på kökssoffan på sin gamla plats hur självklart som helst.

    Grattis till oliven! Förstår att du har vånda över vad den ska användas till! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att Christers katt kom hem efter två hela år! Det är sånt man läser om i Land och nästan inte kan tro på.
      Oliven ligger här bredvid mig och eftermognar...

      Radera
  8. Härligt inlägg!Både att kissen kom tillbaka ,bordellen o oliven ;-)Jag tycker du ska lägga in den i en liten liten burk ;-))
    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  9. Malin! Om du vill "prata" höns får du gärna ringa eller maila mig. Du hittar info under min enkla hemsida. Kanske kan jag ge dig några tips (har haft höns, gamla raser - ej värphybrider - sedan 1989)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vill jag gärna.
      Kontaktar dig!
      Kram Malin

      Radera
  10. Hemma efter åtta månader - otroligt! Katter är verkligen märkliga! Och så har du försett läkarvetenskapen med en ny åkomma!:))
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  11. Förresten, du ska ju skörda oliven! I olivländerna skördar de i februari, så du får vänta till dess :-)

    SvaraRadera
  12. Hoppas du mår bättre idag och slipper gå med solglasögon ! Läste du mitt tips om mattram ? Fast det är ju inte lätt att få tag i den här tiden tyvärr. Är det kallt idag hos dig också ? Här är -14 grader idag och helt vitfrostat, bedövande vackert ! Ha en bra dag !
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
  13. Vilka härliga historier som får mig glad såhär på bussen till jobbet, tack för det! :)

    SvaraRadera
  14. Vilken härlig solskenshistoria med katten, förstår att ni är glada över den förlorade kissens återkomst:-) Ha en bra helg
    /Liv

    SvaraRadera
  15. Å vilken härlig historia! Förstår att det föll en och annan tår!

    Önskar dig och din familj en underbar jul! Kram

    SvaraRadera