Blommig fredag - Ödmjukhet

Denna veckan har jag känt stor ödmjukhet inför flera händelser. Som när jag åter träffade Nisse, 89 år som har en makalös trädgård med en otrolig växtrikedom och urläckra rum... Rosor, blåregn, tulpanträd, katalpa... Han berättade bla att för nära 80 år sedan så plockade han potatis på potatislovet på vår gård! När jag åkte hem hade Nisse vigt grävt upp en hel påse med snöklockor som jag fick. Det är lätt att känna ödmjukhet inför en man som skapat en makalös trädgård under så många år och som fortfarande har storslagna planer på nästa projekt. Att han även bakar spettkakor (bla knäcker några hundra ägg) tillsammans med sin son på Fricks Spettkaksbageri och Trädgårdscafé gör ju inte saken mindre imponerande.

Nästa tillfälle var när posten överaskade med att leverade ett helt grymt paket från Holland. Med OST! och inte vilka ostar som helst... Att ha vänner som tänkte på oss fyller mig med ömjukhet och tacksamhet.

I växthuset gror det för fullt. Nu när rädisorna blivit riktigt stora gläds jag särskillt och känner tacksam ödmjukhet för att våren kommit så tidigt. Det är verkligen en gåva. Men jag tar inget för givet - när som helst kan det bli frost och snö...

Att jag lyckats få 6 små frön av Trillum att gro gör mig stoltare än alla våra tre tuppar ihop. Men jag vet att det givetvis beror på tur och timing inte skicklighet från min sida. Jag tackar ödmjukt turen för detta...

Hos Bland rosor och bladlöss finner du fler inlägg om temat ödmjukhet