Gör om - gör rätt!

Skördandet pågår och en del förädlingsarbete har påbörjats. Vitlöksskörden blev bra, lökskörden mindre bra. Fast allt är ju relativt. Det blev en del lök men inte så stora. Ogräsrensandet kom i skymundan i somras och trots en viss täckodling så var täcket inte tillräckligt tät. Slutsats - lök måste få växa mer ostört - och kanske ha lite mer vatten än denna torra sommar och vi bjöd på.

 

Salvian som jag gillar att sticklingföröka fick visst stanna i sina krukor och det gör ju inte så mycket egentligen. Nu är det skördat och torkat. Vi äter mycket salvia här. Smulad på stekt kassler är en grymt god kombo.

När jag beskar mullbärsträdet passade jag på att trycka ner några årsskott i krukor för att se om jag kan få fram ett gäng med sticklingar.

Krukorna med dragon, citronverbena, överblommad olivört har inte kommit vidare heller. Hade tänkt plantera ut dragonen i mitt imaginära nya kryddland. Det blev visst inte så. Påbörjade en rensning av den perfekta placeringen men något annat dök upp och nu är det kirskålen som på sitt sedvanliga sätt nästlade sig in igen. Men NÄSTA år då skall ni få se på grejer!

Chileplantorna har kommit igång med mognandet. De olika olika rocotosorterna får vi förstås vänta ett tag till på. De mognar sent och då detta är första året som vi odlar denna sort så är det mycket spännande att testa den.

Fishpepper ännu oprövad av oss

I år har vi varit generösa med vattningen av vårt stora olivträd. Det fick extra jord på toppen av krukan också så lite näring har strilat ner till denna trångbodda raring. Resultatet är en hel del med oliver! Krukan är den stora plastkrukan som trädet levererades i och det är en lätt underdrift attt skriva att den är tung. Vi surrar in krukan med säckväv  och täckväv runt kronan på vintern. Drömmen är förstås en jättestor terrakottakruka men det är som sagt en dröm. Att plantera den i jorden i växthuset känns vanskligt. Det växte ett stort olivträd i växthuset när vi flyttade in men tyvärr strök det med första isvintern här. Däremot kommer det massor med skott från marken runt stammen som vi låtit stå kvar.

I växthuset mognar nu de blå stora vindruvorna och det ser ut att blir en stor skörd i år.

En del höststicklingar är nerpillade i krukor. Lavendel och salvia syns här.

Dillkronorna här innan de blev nerstoppade i gurkinläggningarna.

Mjölksyrad gurka, på fat nedtryckt i burken med tyngd

Saltgurka

Nyskördat på väg att torkas och bli örtsalt

Timjan, en annan favorit

Ett riktigt ruskigt dålig samvete i två år har varit vår sparrisplantering på östersidan om växthuset. Första våren ville jag intensivt utöka våra möjligheter av sparrisskörden. Jag gjorde allt i fel ordning - PRECIS allt. Först - beställde jag 110 plantor - tre olika sorter. SEN levererades dom... SEN ja vad gjorde jag då? Började fundera på var jag skulle plantera dom... Redan här hade samvetskvalen över de rara plantorna vuxit sig stora. Visst vi har en yta på södersidan där vi odlar i djupbäddar och i potatisåkerliknande former. Men en sparrisodling skall vara stationär - och på södersidan är det inte läge för det. På västsidan av växthuset är det ren sandjord (check - 1 rätt) men vid den aktuella tidpunkten var denna del en vild djungel av vresrosor, tistlar, lupiner, rallarrosor och oregano - typ. Inte riktigt förberett för en sparrisplantering. Nu var samvetskvalen enorma.  Dessa samvetskval skulle jag påstå tvingade fram en hjälteinsats av min älskade make och vår vän Thomas. De grävde upp vresrosbeståndet under en svettig och ledbruten helg. De roade sig med att överträffa varann med de grymmaste rötter de kunde hitta. För er som inte är invigda i vresrosornas rotsystem så kan jag berätta att de snurrar sig runt sin egen axel - pålrot med illvilliga utskott åt alla håll. Efter denna helg inledes operation, assnabb förberedning av sparrisbäddarna. Jag erkänner - min ork hade sinat och jag ville bara få de där förbannade plantorna i jorden. Så himla noga kunde det väl inte vara med djupet och det där med plantavståndet funkar liksom inte - då får jag ju inte plats med dom på platsen som vi lyckats frigöra (generalfel). Så grunt och nästan hjärtlöst planterade jag alla plantorna - jag skämdes.

Sen har denna plantering som nån glömde varit ett ännu större dåligt samvete. Ogräs har rensats, små och stora vresrosor som bildats av små rotrester, har tagits bort. Men aldrig mer än hjälpligt - tyvärr.

SÅ i våras skulle det utföras stordåd. Rensning påbörjades och komposterna skulle föräras denna stackars plantering. Då upptäckte vi att båda varmkomposterna hade en fin mylla i botten och en i toppen men i mitten ca 60% var stenhårt packat stinkande blä! SUCKSUCKSUCK. Så vi kom liksom av oss - igen. Men vi grävde ut båda två. Tog ut det som var jord och blandade det trista med halvbrunnen hästgödsel och vattnade. Nu några månader senare är båda komposterna underbar mylla - så det går att rädda en dålig kompost!

Denna veckan har sparrisplantorna ÅTERIGEN rensats fria och fått den finaste kompostjorden

med massor med maskar över de uruselt planterade rötterna. Nu återstår det att att täcka jorden och till våren gödsla de stackars misshandlade plantorna.

Renset (ej vresrosorna, de hanteras som riskavfall) från sparrisodling blev en ny komposthög som vi klädde in med en flätning.

Avslutar ned en bild på den FULLT återställda kycklingen som jag knöt ihop benen på som jag skrev om här. Det går inte att se att den inte kunde gå förut utan är helt normalt gående, hoppande, flaxande och springande.

Kycklingen är befriad från sin hjälpande boja

Phhhuuu...tur att vi bara har en ros...

... om vi hade haft mer än, ännu så länge, enda ros (alla vresrosor borträknade...) i vår trädgård så skulle de fåtalet timmar som björkarna hade musöron inte ha räckt till... Från vårvinter till sommar på en vecka... Det exploderar i naturen runt om oss och vi kämpar för att hinna med.

Så här såg det ut utanför köket den 5/5 - nu är det helt utslaget

Först ut med blomning var krikon och sedan var det raskt dags för rosenkvitten, päron, körsbär... 

Rallarrosen eller mjölkört (Chamerion angustifolium) blommar här och där. Nej men det här var fel! - det är Judas Penningar (Lunaria annua)

 

Ekens (Quercus robur L.) hanhängen tillsammans med de fina nyutsprungna löven ser det nästan ut som små rastafrisyrer eller bastkjolar - fina i alla fall...

Den ganska mäktiga skunkkallan lätt bedagade hölsterblad och blomkolven (Lysichiton americanus) har nu fått sällskap av sina fantastiska blad och ett gäng flugor... men doften är söt och luktar inte nämnvärt illa.

I dammen växer ett flertal växter, vilka jag ännu inte identifierat. Då vi köpte gården i augusti 2010 kunde vi inte ens ana att det fanns en damm! Det var så igenväxt av sly runt om, dyigt och mörkt. Så i november när vi flyttade in var löven borta och voilá där bakom all sly kunde vi plötsligt se att det fanns en ganska stor damm (tidigare branddamm) med en stenruin efter ett bränneri! Ett runt antal timmar senare var strandkanten möjlig att nås från nästan alla håll. Flera stora trästammar hade vält ner i dammen så det fick lyftas bort, en del hade även slagit rot... Inloppet identifierades efter utgrävning... ett litet utlopp dikades ut och vidare ut ner mot Rönneå. Nu är det inget sumpigt alls! I dammen, efter många års mörker, dök det upp näckrosor och andra vattenväxter och jag skulle vilja påstå att miljön runt dammen med alla höga gamla träd är ett särskilt stämningsfullt ställe. Flera besökare har blivit tagna över stillheten och känslan av bok-, björk- och eklövens silande av solen skapar ett rum av stillhet. Runt dammen dök en matta av vitsippor upp. Även narcisser, harsyra (Oxalis acetosella), skogsvioler (Viola riviniana Rchb),skogsstjärna (Trientalis europaea) och just skunkkallan dök upp. de har kanske stått där i mörkret och blommat för ingen - kanske till och med bortglömda av de som en gång planterat dom!

Kan någon säga vad detta är?

En riktig favorit just nu, som förstås inte är en av de oidentifierade dammväxterna, som jag tjatat om tidigare här är kopparhäggmispeln (Amelanchier laevis). En riktig smällkaramell.

Vinbärsbuskarna uppvaktas ivrigt av alla humlor, biflugor och bin som surrar runt oss mmmm.... 

Tyvärr surrade inte den stora getinghonan som obemärkt kröp runt i Max säng innan den stack honom i nacken... Grrrrrr...

Avslutar med en bild på några av vår egna sparrisar som vi hittills klämt i oss. Idag blev det risotto med - sparris...

Fina bär och en machete

Vid vår infart växer det mot och över viltstaketet en djungel av vresrosor (Rosa rugosa), skogsklematis (Clematis Vitalba), hagtorn (Crataegus okänd sort) , murgröna (Hedera helix), och humle (Humulus lupulus). När grönskan då och då blir för ymnig känns en machete som det lämpligaste verktyget för att tygla alla lianer, taggar och annat knivigt. Det är svårt att finlira för allt växer i varann. Men idag när jag suckade lätt åt djungeln så märkte jag att om jag kisar i motljuset mot toppen av djungeln så ser det nästan gracilt ut...

När vi flyttade hit för två år sedan var havtornsträden (Hippophaë rhamnoides) ca 6-7 meter höga. Bären i toppen var mer än svåråtkomliga. Jag kapade träden på mer beskedliga 3 meter och i år har vi åter bär. Förra året blev vi utan bär då havtornen sätter bär på fjolårets skott. Några av träden har jag stammat upp och de är onekligen snarlika olivträd.

Där havtornsträden tar slut tar några körsbärskorneller (Cornus mas) vid. Det som tidigare var buskar har blivit 2-3 meter uppstammade flergreniga träd. Denna buske är verkligen odlingsvärd. Tidig blomning på bar kvist på våren, vackra blad och nu på hösten begåvas de med läckra läppstiftsröda olivformade stenfrukter. Jag klurar på vad jag skall koka ihop på frukterna. Tips någon?

Det är fint när vresrosorna både blommar och har mogna nypon tycker jag.

Så här förvånade såg rådjuren ut i morse när vi öppnade dörren för att avbryta deras fest...

Avslutar med en överraskande leverans som kom idag. Det kom ett vadderat kuvert från Gerbianska trädgården med två nunneört (Corydalis solida) 'White Swallow'. Jag hade faktiskt helt glömt bort att jag beställt dom i maj. Glad blev jag i alla fall!