Fina bär och en machete

Vid vår infart växer det mot och över viltstaketet en djungel av vresrosor (Rosa rugosa), skogsklematis (Clematis Vitalba), hagtorn (Crataegus okänd sort) , murgröna (Hedera helix), och humle (Humulus lupulus). När grönskan då och då blir för ymnig känns en machete som det lämpligaste verktyget för att tygla alla lianer, taggar och annat knivigt. Det är svårt att finlira för allt växer i varann. Men idag när jag suckade lätt åt djungeln så märkte jag att om jag kisar i motljuset mot toppen av djungeln så ser det nästan gracilt ut...

När vi flyttade hit för två år sedan var havtornsträden (Hippophaë rhamnoides) ca 6-7 meter höga. Bären i toppen var mer än svåråtkomliga. Jag kapade träden på mer beskedliga 3 meter och i år har vi åter bär. Förra året blev vi utan bär då havtornen sätter bär på fjolårets skott. Några av träden har jag stammat upp och de är onekligen snarlika olivträd.

Där havtornsträden tar slut tar några körsbärskorneller (Cornus mas) vid. Det som tidigare var buskar har blivit 2-3 meter uppstammade flergreniga träd. Denna buske är verkligen odlingsvärd. Tidig blomning på bar kvist på våren, vackra blad och nu på hösten begåvas de med läckra läppstiftsröda olivformade stenfrukter. Jag klurar på vad jag skall koka ihop på frukterna. Tips någon?

Det är fint när vresrosorna både blommar och har mogna nypon tycker jag.

Så här förvånade såg rådjuren ut i morse när vi öppnade dörren för att avbryta deras fest...

Avslutar med en överraskande leverans som kom idag. Det kom ett vadderat kuvert från Gerbianska trädgården med två nunneört (Corydalis solida) 'White Swallow'. Jag hade faktiskt helt glömt bort att jag beställt dom i maj. Glad blev jag i alla fall!

Ett erkännande...

Hej jag heter Malin och jag är en höstmänniska...
Personligen tycker jag att naturen har den behagligaste och bästa tiden, just nu, under tidig höst (här i Mittskåne alltså). Det känns som om naturen djupandas, det är lugnt och skönt, frön och frukter har och håller på att mogna och naturen väntar lugnt på att få somna in i invintringen och ladda inför ett nytt försök att bevara arternas framtid.

För egen del njuter jag girigt av den friska lite krispiga luften, det klara höstljuset, alla frön, frukter, bär och grödor som samlas och sparas. Men även detta med hösten har förstås sina mer aviga sidor... till exempel dessa regnskurar från ingenstans (hänga tvätt - hämta in - hänga ut igen - springa ut och hämta in osv), blåsten och att koka hallonmarmelad....

Att i en koppargryta få upp temperaturen på den blivande hallonmarmeladen till 106 C innebär en hel del kokande skvätt som sätter sina brännande spår på mina händer och armar. Kanske alla andra har på sig vantar/handskar eller vad vet jag, men det är svårt att röra sleven, hålla i termometern, pensla sidorna med vatten, skumma... utan att småskrika av smärtan av de kladdiga svetsdropparna.
Som tur är tycker jag ju att hallonmarmelad är en dröm att kunna bre på ett gott bröd och när allt är klart är trixet glömt och blåsorna har förvandlats till ännu några små minnen bland de övriga ärren på mina händer.

Hösthallonmarmelad
1500 gram finfina rensade hallon (ej sköljda)
500 gram ljust muscodavosocker
700 gram råsocker
Saften av två citroner

Dag ett
Lägg allt i i en skål, rör om och låt stå i ca 12 timmar.

Dag två
Ställ in lämpligt antal rena burkar och lock i ugnen på 110 C
Häll hallonblandningen i en koppargryta alternativ syltgryta och värm på för fullt.
Koka och rör hela tiden med en träslev.
Skumma av dvs lyft bort det vita skummet med en sked
Koka tills smeten har 106 C
Häll upp marmeladen i de heta burkar, sätt på locket och ställ burkarna med locken neråt på en träskärbräda.

För att få ihop till en sats marmelad plockar jag och fryser in hallonen (rensade) tills jag har en tillräcklig mängd.
Lite av min matfilosofi; Då min konsumtion av sylter och marmelader är häftigt begränsad snålar jag inte med krämen om man så säger. För mig är det en lyxig krydda i livet, inget jag äter av dagligen. Därför försöker jag aldrig dra ner på sockermängden i mina recept - socker är konserverande och behövs för att locka fram aromerna i bären och för konsistensen. Citron eller limesaft fräschar upp och hjälper pektinet på vägen. Skall det vara så skall det vara kan man sammanfatta det...

I växthuset börjar det gå mot höst också förstås. Chiliplantorna dignar av omogna chilifrukter. På fotot ovan till vänster syns Fuglebjerggaards Mandarin chili och till höger (Capsicum annuum) Serrano.
På nästa bild syns chilisorten (Capsicum chinense) Chocolate Habanero.
Svenska Chilipepparföreningen har en kompetent hemsida. Blir du, som jag, medlem får du tillgång till massor med mer fakta om chili. På deras hemsida hittar jag en som heter Chocolate Scotch Bonneta som jag tror är det rätta namnet eller så är det olika sorter...

Chili nedan som ser ut som en rolig hatt, skall vara en (Capsicum baccatum) Jamaican Bell. Vid en väns besök kallade hon den dock för Biscops Crown. När jag söker på nätet hittade jag ett intressant inlägg hos bloggen Chilipeppar som handlar om att de faktiskt bör vara två olika sorter.

Lunchen idag blev en bukett kokade kronärtskockor. Årets skörd har blivit minst sagt klen. Idag åt jag av bland andra 'Green Globe' och 'Violette de Provence. Denna tistelknopp är en gastronomisk höjdare enligt mig (och min vän Jenny!).

I vinter skall jag täcka och se om jag kan övervintra plantorna. Att gräva upp dom och ställa i en kruka kan ju gå men det är bättre om de kan övervintra så att de kommer igång när de är redo. Hos Cesars blogg finns flera inlägg om hennes övervintrade uppgrävda kronärtskocka.
Ett hårt extra slag måste jag slå för sparrisärten (Tetragonolobus purpureus). En sådan bedårande växt och galet god ärt kommer vi att få leta efter länge! Jag har visat dom och deras läckra mörkröda blommor förut och de vingprydda små raringarna skall bara hoppa ner i kokande saltat vatten innan de avnjuts med lite smör och flingsalt...

I hönshuset har årets kycklingar vuxit sig stora och intressanta.... De är blandningar mellan tysk dvärg, Åsbo och Hedemora. Tjusan som avviker helt från de övriga i hönsgården är så söt tycker vi.

Den lilla kycklingen som jag närde vid min barm (nja bildligt talat alltså) är den tjusigaste tuppen (vad annars?) ni kan tänka er. Men eftersom han präglades av oss människor så är han så närgången att det är svårt att lyckas ta bilder på honom från sidan - han vill alltid stå på stövlarna...
Vill du läsa om hans första dramatiska tid i livet klicka här.

Kursen som jag gick på i förra veckan i ostystning blev en intensiv, faktaspäckad, lärorik, smaskigt god  och otroligt inspirerande resa. Hagelstads Mejeri där kursen hölls av Eldrimner var en oas att få besöka. En kväll tog jag mig till havet och förvirrades först av att solen inte gick ner i havet - tills jag kom på vilken sida av Öland jag stod på... Västkusten sitter visst i... Avslutar med bilder från Öland...

Nu drar jag...

på kurs i ystning på Öland... Under fem dagar kommer jag att få lära mig grunderna i ystningskonsten både teoretiskt och i praktiken. Det är Eldrimner som arrangerar på Hagelstads Ysteri och läraren är fransmannen Michael Lepage.
Vi har beslutat oss för att satsa på att skapa ett ysteri i en av gårdens byggnader. Ostintresset (big time) och en viss erfarenhet av ystning finns och nu kör det igång på allvar. Snart kommer hantverkarna och vi är minst sagt förväntansfulla (kunde kanske varit med i Blooming Friday hos Bland rosor och bladlös där temat var förväntan).

Här hemma har det den senaste tiden skördas, ätits och förädlas - angenäma sysslor kan jag lova.

Fredagsmys..

Hösthallon är ett av mina favoritbär. De är härligt stora, fullproppade med smak och inte en skugga av en mask... De är också perfekta att stoppa på flaskor med vinäger för att omvandlas till god, vacker och användbar hallonvinäger. En annan praktisk sak med detta bär är att buskarna skärs ner helt varje år (sent på hösten efter sista skörden) - för de bär bären på årsskotten.

Kardonen växer så det knakar i sina paket och är nu sålda (dock ännu inte skördade) till gourmetmatsalen på Rusthållargården. Självklart kommer jag inte sälja allt utan skall givetvis äta och utforska denna gamla kulturväxt. Efter mitt förra inlägg känner jag verkligen att det finns ett stort intresse för denna praktväxt i landet.

När jag kommer hem från Öland skall jag göra Kimchi av en del av den italienska kålen. Hittills har jag bara wokat och gjort soppa på denna delikata kål (Brassica oleracea) 'Jagallo Nero'.

Årets fotomodell i trädgårdslandet är nog spetskålen (Brassica oleracea) 'Kalibos'. Att den är fantastiskt god också gör den även till en av de som skall få återkomma nästa år - garanterat.

Den godaste kålen i är är ändå den portugisisk kål (Brassica oleracea) 'Tronchuda Portuguese'. En sådan höjdare! Först var de det goda mjälla bladen och stjälkarna som växte fritt på en stam, sedan kom blomknopparna som goda snygga fyrverkerier. Att den är god både rå och tillagad ger den extra bonuspoäng. Nu väntar jag på att alla fröskidorna skall mogna.

Även om vår majs (Zea mays var. amylacea) aldrig kom igång, pga torkan bla, har jag kunnat plocka några knasigt små kolvar. Denna Painted mountain är bara så otroligt snygg tycker jag.

 

På tal om snygga saker så har vår omgivning begåvats med ett mattempel! I Höganäs har det skapats en saluhall med restaurang i lokalerna som tidigare brukades av Höganäs Keramik. Jag säger bara JÖSSES och åk dit - njut av denna estetiska explosion av mat och gamla industrilokaler. Det som gjorde mig allra gladast var det utsökta brödet som serverades till den goda lunchen och den gigantiska salladsbuffén. Tänk att någon verkligen vill och kan göra ett hantverksmässigt bröd. Deras citronlevain - jag bara säger det - missa det INTE!

  

Vi ses!