Upp och ner...

...ja så hänger dom i några av vardagsrummets fönster. För att eftermogna resten av våra chilifrukter så har vi klippt av grenar och  hängt dom upp och ner i söderfönster. Från vänster är det Serrano, Espelette, Serrano igen, Jamaican Bell och Cayenne. Vissa chilifrukter ramlade av i hanteringen och de mognar mycket långsammare än de som hänger upp och ner!

 

Fem plantor med väldans många omogna/sena chilifrukter har hamnat i källaren med extrabelysning.

En sort som förbryllat oss är Fuglebjerggaards Mandarin chili. Av påsens fem frön blev det fem stora plantor men två olika sorter. Första bilden här nedan är den som liknar bilderna från webbutiken.

Nedan visar den andra sortens planta med chilifrukter med en helt annan karaktär. Smakmässigt har vi inte hunnit provsmaka de två samtidigt för de på bilden ovan har precis börjat mogna.

  

Nu kan man ju tycka att vi kanske har nock med chili för att "slippa" köpa någon. Men då måste man ta i beaktning, att smakerna på olika chilisorter har en sånt spektra att det är icke är så enkelt, om man vill laga en varierad kost på endast några få sorter.... Alla sorter har sin egen karaktär och passar bäst i sitt respektive sammanhang. För att göra, en hos oss favorit, Kimchi behövs torkad chilipeppar (gochu) från Korea. Den går att köpa på asiatiska butiker och jag har aldrig hittat mindre förpackningar än stora. Men det är helt enkelt för att det behövs mycket...

 Recept på Kimchi á là Ådala

1 kg finstrimlad ekologisk spetskål

1 msk havssalt

Lägg den strimlade kålen och saltet i en bunke. Banka med knytnäven så att kålen börjar vätska sig.

Rör ihop i en annan bunke:

1 dl riven ingefära

1 hel stor vitlök, alla klyftor skalade och rivna

2,5 dl koreansk chilipeppar (guchu)

1 dl rörsocker

1 dl fisksås

1 dl vassle*

* häll filmjölk i kaffefilter och ta hand om vätskan, vasslen som rinner ut. 

(En sidospår från Kimchi - Blanda den tjocka avrunna filmjölken med pressad vitlök och örtsalt - voilá smarrig färskost).

Rör ner den goda smeten i kålen och stoppa ner hela härligheten i ett konservglas med gummiring eller glasburk. Låt stå i rumstemperatur i ett dygn. Ställ sedan in burken i kylskåp - går att ätas omgående men syrningen utvecklar smaken dag för dag.... Passar att serveras som kall "sallad" till allt...

Avslutar med bild på skörden av (till vänster) jordmandel (Cyperus esculentus) och chorogi (Stachys affinis).
Jordmandel, som är rotknölarna av ett halvgräs har vi odlat i krukor i växthuset, är riktigt god att äta både rå och rostad...
Chorogin överraskade stort med sin fina krispighet och milda smak som svagt påminner om rädisa. Suverän i kall eller varm sallad. Tillagad (wokad eller kokt) behåller den sin krispighet. Skörden blev ok trots att 20 liters krukorna kändes trånga. Nästa år blir det att sätta en (1) knöl i varje hink... Det är fullt förståligt varför chorogi är så eftertraktat i Japan och Kina. Bladen på de två meter höga plantorna var delikata, med sin tydliga smak av champinjoner(!) och fina konsistens.
Chorogi tillhör famljen de kransblommiga växterna (Lamiaceae) som du kan läsa om genom att klicka här.

Vi ses...

Fler bidrag till veckans tema "Upp och ner" av Blommig Fredag, hittar du, hos bloggen Bland rosor och bladlöss, genom att klicka på bilden nedan

Ren och skär svamplycka

Helèna med bloggen Bland rosor och bladlöss som begåvar oss med temat Blooming Friday, har lockat mig idag att göra ett inlägg på Ren och skär lycka!
Det blev bara så där, att jag kom att tänka på det där temat, när jag tog en spontan promenad i det minst sagt magiskt höstliga vädret idag.
100 meter hemifrån står där plötsligt en GIGANTISK Karl Johan (Boletus edulis) porcino, cépe, cep... kungen av svampar, denna makalöst vackra svamp med sin pondus och läckerhet fick mig att hoppa lite högt. På bilden hänger den på kanten av korgen... runt detta minst sagt ståtliga mästerverk växte en bukett med knubbiga skönheter som jag ivrigt plockade och ömt la ner i korgen.
Väl hemma efter denna raska promenad (typ 200 meter alltså) skar jag dem alla mitt itu - bara för att det är så vackert... Min förvåning och känsla av REN OCH SKÄR LYCKA över att det enorma exemplaret var helt utan en endaste maskgång...!
Ni som plockar svamp kan nog livligt föreställa er vilken svamplycka jag fylldes med. De andra hade några få maskangrepp och med ett brett leende på läpparna skivade jag alla dessa fina svampar och fyllde upp hela torkmaskinens (Exculibur) nio lager.
Fast det blev givetvis lite carpaccio på svampen som förrätt.
Recept nedan. 

Karl Johan Carpaccio

Hyvla pinfärsk ren Karl Johan svamp (skölj absolut inte) direkt på en tallrik.

Hyvla vällagrad parmesan ymnigt över

Ringla delikat jungfrulig olivolja över

Dra några varv med svartpepparkvarnen över

Njut...

Livets glädjeämnen

Utan förvarning kom det ett fint vadderat brev med posten. I brevet låg en riktig överraskning som gjorde mig glad som ett barnkalas.
Lisa på Lisas trädgårdsblogg hade tagit sig den trevliga friheten att skicka mig utsäde!
I det fina paketet låg en vacker fläta med röd scharlottenlök (Allium cepa) och groddknoppar till två sorters vitlök (Allium sativum ssp ophioscordum) Hamar och Leningradskij.
För ett tag sedan kommenterade jag hennes fina skörd av lökar i ett inlägg och nu fick alltså jag ta del av denna. Lisa driver, förutom en av mina favoritbloggar, en utmärkt plantskola med egenodlade obesprutade plantor utanför Mariestad: Lisas Trädgård. Nu håller jag på att göra en gottepåse till henne som tack för den fina gåvan...

 

Här har det kokats tomatsylt med mandel och vanilj enligt Jan Heds recept ur boken Sylt och Marmelad

...och all kardon (Cynara cardunculus) har skördats efter blekningen med vaxat papper. Knopparna fick sitta kvar som dekoration när de levererades, så de smakade jag aldrig på (läste att de inte gick att äta, vilket gjorde mig dubbelt nyfiken att pröva men estetiken segrade över nyfikenheten).

Jag provkokade, två veckor innan leveransen, kardonstjälkar tillsammans med vår lilla skörd av kronärtskockor i saltat vatten med ekologiska citroner. Kardonen påminde i smaken av kronärtskocka men där de inte blekts tillräckligt var de rejält beska. På restaurang Rusthållargården dit de levererades fick de ligga i mjölk över natten och serveras i en varm sallad tillsammans med rådjur.

Avslutar med en bild på årets chilisorter. I mitten Espelette och med början på de gula och medsols Aji Limo, Cayenne, Jamaican Bell, Chocolate Scotch Bonnet, Serrano, Aji Amarillo, Hot thai och Fuglebjerg Mandarin.

Ett erkännande...

Hej jag heter Malin och jag är en höstmänniska...
Personligen tycker jag att naturen har den behagligaste och bästa tiden, just nu, under tidig höst (här i Mittskåne alltså). Det känns som om naturen djupandas, det är lugnt och skönt, frön och frukter har och håller på att mogna och naturen väntar lugnt på att få somna in i invintringen och ladda inför ett nytt försök att bevara arternas framtid.

För egen del njuter jag girigt av den friska lite krispiga luften, det klara höstljuset, alla frön, frukter, bär och grödor som samlas och sparas. Men även detta med hösten har förstås sina mer aviga sidor... till exempel dessa regnskurar från ingenstans (hänga tvätt - hämta in - hänga ut igen - springa ut och hämta in osv), blåsten och att koka hallonmarmelad....

Att i en koppargryta få upp temperaturen på den blivande hallonmarmeladen till 106 C innebär en hel del kokande skvätt som sätter sina brännande spår på mina händer och armar. Kanske alla andra har på sig vantar/handskar eller vad vet jag, men det är svårt att röra sleven, hålla i termometern, pensla sidorna med vatten, skumma... utan att småskrika av smärtan av de kladdiga svetsdropparna.
Som tur är tycker jag ju att hallonmarmelad är en dröm att kunna bre på ett gott bröd och när allt är klart är trixet glömt och blåsorna har förvandlats till ännu några små minnen bland de övriga ärren på mina händer.

Hösthallonmarmelad
1500 gram finfina rensade hallon (ej sköljda)
500 gram ljust muscodavosocker
700 gram råsocker
Saften av två citroner

Dag ett
Lägg allt i i en skål, rör om och låt stå i ca 12 timmar.

Dag två
Ställ in lämpligt antal rena burkar och lock i ugnen på 110 C
Häll hallonblandningen i en koppargryta alternativ syltgryta och värm på för fullt.
Koka och rör hela tiden med en träslev.
Skumma av dvs lyft bort det vita skummet med en sked
Koka tills smeten har 106 C
Häll upp marmeladen i de heta burkar, sätt på locket och ställ burkarna med locken neråt på en träskärbräda.

För att få ihop till en sats marmelad plockar jag och fryser in hallonen (rensade) tills jag har en tillräcklig mängd.
Lite av min matfilosofi; Då min konsumtion av sylter och marmelader är häftigt begränsad snålar jag inte med krämen om man så säger. För mig är det en lyxig krydda i livet, inget jag äter av dagligen. Därför försöker jag aldrig dra ner på sockermängden i mina recept - socker är konserverande och behövs för att locka fram aromerna i bären och för konsistensen. Citron eller limesaft fräschar upp och hjälper pektinet på vägen. Skall det vara så skall det vara kan man sammanfatta det...

I växthuset börjar det gå mot höst också förstås. Chiliplantorna dignar av omogna chilifrukter. På fotot ovan till vänster syns Fuglebjerggaards Mandarin chili och till höger (Capsicum annuum) Serrano.
På nästa bild syns chilisorten (Capsicum chinense) Chocolate Habanero.
Svenska Chilipepparföreningen har en kompetent hemsida. Blir du, som jag, medlem får du tillgång till massor med mer fakta om chili. På deras hemsida hittar jag en som heter Chocolate Scotch Bonneta som jag tror är det rätta namnet eller så är det olika sorter...

Chili nedan som ser ut som en rolig hatt, skall vara en (Capsicum baccatum) Jamaican Bell. Vid en väns besök kallade hon den dock för Biscops Crown. När jag söker på nätet hittade jag ett intressant inlägg hos bloggen Chilipeppar som handlar om att de faktiskt bör vara två olika sorter.

Lunchen idag blev en bukett kokade kronärtskockor. Årets skörd har blivit minst sagt klen. Idag åt jag av bland andra 'Green Globe' och 'Violette de Provence. Denna tistelknopp är en gastronomisk höjdare enligt mig (och min vän Jenny!).

I vinter skall jag täcka och se om jag kan övervintra plantorna. Att gräva upp dom och ställa i en kruka kan ju gå men det är bättre om de kan övervintra så att de kommer igång när de är redo. Hos Cesars blogg finns flera inlägg om hennes övervintrade uppgrävda kronärtskocka.
Ett hårt extra slag måste jag slå för sparrisärten (Tetragonolobus purpureus). En sådan bedårande växt och galet god ärt kommer vi att få leta efter länge! Jag har visat dom och deras läckra mörkröda blommor förut och de vingprydda små raringarna skall bara hoppa ner i kokande saltat vatten innan de avnjuts med lite smör och flingsalt...

I hönshuset har årets kycklingar vuxit sig stora och intressanta.... De är blandningar mellan tysk dvärg, Åsbo och Hedemora. Tjusan som avviker helt från de övriga i hönsgården är så söt tycker vi.

Den lilla kycklingen som jag närde vid min barm (nja bildligt talat alltså) är den tjusigaste tuppen (vad annars?) ni kan tänka er. Men eftersom han präglades av oss människor så är han så närgången att det är svårt att lyckas ta bilder på honom från sidan - han vill alltid stå på stövlarna...
Vill du läsa om hans första dramatiska tid i livet klicka här.

Kursen som jag gick på i förra veckan i ostystning blev en intensiv, faktaspäckad, lärorik, smaskigt god  och otroligt inspirerande resa. Hagelstads Mejeri där kursen hölls av Eldrimner var en oas att få besöka. En kväll tog jag mig till havet och förvirrades först av att solen inte gick ner i havet - tills jag kom på vilken sida av Öland jag stod på... Västkusten sitter visst i... Avslutar med bilder från Öland...