Vallmon slog ut i morse. Det är så faschinerande att studera hur de klär av sig för att veckla ut sina spröda blad. Med det blåsvarta frömjölet ser det ut som om hon är en nattklubbsdrottning med sotade ögon och köttrött läppstift. Kul med lite glamour i spenaten!
Vid lilla dammen växer (vad jag tror är) gul svärdslilja (Iris pseudacorus L.)
Gräslöken blommar och det är ett hårt arbete som pågår där. Igår när jag skulle ta en knippe så satt en humla och sov! I alla fall satt den "fast" i en blomma och "vaknade" när jag buffade på den lite lagom.Även i fodervallörten (Symphytum asperum) är det ett surrande utan dess like!
Det står tre pluggbrätten med olika bladgrönt, kryddor som skall ut i landet. Det är bara så fasligt torrt här att jag drar mig för att sätta ut dom. Det har inte regnat mer än några millimeter på några veckor. Visst kan jag vattna men det känns alltid bättre när jorden inte dammar när man planterar...
Det som kan skönjas är:
Bladkoriander Santos
Fänkål Smokey
Sallatsmarton
Colza
Sallat Little Gem delight
Sallat Rusty
Mustard Golden Frills
Koriander Confetti
Vietnamesisk koriander
Trädgårdsportlak
Sparrissallat
Sallat Yogoslavian red
Romansallat
Sallatssenap Red giant
Bladrädisa Sangria
Cicoria Catalogna Brindasina
Dill
Vild fänkål
Citronkoriander
Apelsintagetes
Mina pionplaner har ofrivilligt stannat av lite men några har införskaffats och står och stampar sura i krukor. Jag förstår dom till fullo och gläds särskilt när denna luktpion (Paeonia lactiflora) 'Bucheye Belle' behagat slå ut och skänka mig, oförtjänt, en möjlighet till att betrakta dess skönhet.
Angående järnbristen som jag nämnde i rubriken så syftar det på smaken på vårt vatten just nu. I början av veckan gick det hål (!) i botten på vårt luftfilter till vattnet här på gården och hela vattensystemet tömdes och vi stod helt utan vatten. Vi har en djupborrad brun med fint vatten men extremt järnrikt så normalt så luftas det genom det ovan nämnda filter. Vi fick hjälp inom ett dygn att koppla bort filtret och fick tillgång till vatten igen (halleluja). Nu väntar vi på leverans av nytt filter (suck) och får tills dess stå ut med en järnsmak och doft som ger associationer till de bleckmuggar som jag drack ur i skolbespisningen 1978... Något ystande i mejeriet blir det därför inte för det går inte att diska ordentligt förrän filtret är på plats (allt blir rostgult och "doftar" järn...). Tills dess får vi "nöja" oss med att äta av våra första hårdostar som lagrats i nio veckor hittills. Det är en ost av "Tomme" karaktär med en vildblommande yta (vildmögel), opastöriserad och ystad på ekologisk mjölk från Långaröd.
Voilá Tomme d'Ådala!
Á bientôt!