Om vikten av att få längta

Våren 2012 tog vi bort några stora (läs gigantiska) buskar  (klicka här för att se före och efter) och bakom/under dom hittade vi bland annat två mycket klena rosenkvitten och en tarm som visade sig vara ett blåregn. Blåregnet har blommat med några enstaka klasar och det har känts som en stor bonus då det fart minst sagt illa innan. Förra året växte det till sig ordentligt och efter hård beskärning i höstas så har det börjat blomma så där som jag hoppats på. Som jag längtat efter...

Det klättrar på väggen utan stöd...

Här kan man skymta den gula stödpinnen som är inväxt mellan stammarna (obs! sedan före vår tid)...

Här musiklägger Jesper potatisen. Nu är det bara att vänta och läääängta tills vi kan ta upp de första färdiga potatisarna. 

Nu har vi längtat sedan förra sommaren på att få äta färsk sparris igen. Vi fryser in och äter sparsamt under vintern. Att få längta gör njutningen så mycket större.

Doften av äppleblom är värd att längta efter. När det väl blommar så är det den där igenkänningen som slår till och det känns bra i hela kroppen! Våra äppleträd började blomma när vi åt förra årets sista äpplen!

Citronverbenorna har klarat vintern och är omplanterade och växer sig fina.

Lök som är på väg ner i jorden snart. Längtar efter att få laga koreanskt, kinesiskt, vietnamesiskt med med denna vårlök när den är redo att skördas.

Blå gräsfibbla (Catanache caerulea) och trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis) som är avhärdade... Längtar efter att få se dom blomma.

Ibland lägger någon höna små pyttepyttepytteägg... Ibland innehåller de bara vita, ibland nästan bara gula, i detta fanns en liten gula och mer vita... 

 Basilika....

 Pimpinell (Sanguisorba minor) och andra sallater på avhärdning.

Ostronörten (Mertensia maritima) tillfredsställer min längtan efter ostron som jag tyvärr inte längre kan äta....

Vid ingången till mejeriet  blommar äppelträden, kopparhäggmispeln och svarta vinbär.

Skärmlavendel och vanlig lavendel som jag frösått står avhärdade och klara att planteras och säljas. Längtar efter ett hav av lavendel - att fröså ger mig många plantor även om det givetvis hade gått snabbare att köpa ett gäng stora plantor - men den som längtar efter något gott, längtar aldrig för länge...

I växthuset står fem stora plantor av vad som skall vara wasabi som jag frösått (frön från Sneckenström). Bladen smakar wasabi men jag tvivlar på att det är äkta wasabi - kan inte klura ut på de bilder jag sett hur den egentligen skall se ut - kan någon sakkunnig uttala sig?

Beställda plantor på väg till ny ägare - en gerillaodlande restaurang...

Ägg som också skall byta ägare...

Det MÅSTE planteras ut en hel del snart...

I Billinge by finns en makalös trädgård där Fricks Spettkaksbageri och trädgårdscafé huserar. Just nu blommar deras kejsarträd (Paulownia tomtetosa). Det är ingen vanlig företeelse - trädet planterades för minst trettio är sedan och förra året var första gången som det blommade - En blomning att längta efter helt enkelt.

Att få längta efter något tror jag är viktigt. Att kunna tillfredställa alla önskningar och behov på studs tror jag i längden ger otillfredsställelse - längtan och drömmar fyller en viktig funktion. Att nu låta primörerna få vara just primörer och inte trötta ut oss på importerade sparrisar året om gör att vi uppskattar dom på ett särskilt sätt. Att skapa en trädgård måste få ta tid och är värd att få längta efter, även om jag ibland kan bli tokig på att det går så lååååångsamt att få ordning på torpet...

Vi ses!

Ingen risk för järnbrist

Blomsterfägringen är på frosserinivå just nu. Här är det ju vildvuxet så det förslår och just nu passar det bra. Det blir som en positiv överdos i aklejor, lupiner, hundkex, sparris, iris...

Vallmon slog ut i morse. Det är så faschinerande att studera hur de klär av sig för att veckla ut sina spröda blad. Med det blåsvarta frömjölet ser det ut som om hon är en nattklubbsdrottning med sotade ögon och köttrött läppstift. Kul med lite glamour i spenaten!

 

Vid lilla dammen växer (vad jag tror är) gul svärdslilja (Iris pseudacorus L.)

Gräslöken blommar och det är ett hårt arbete som pågår där. Igår när jag skulle ta en knippe så satt en humla och sov! I alla fall satt den "fast" i en blomma och "vaknade" när jag buffade på den lite lagom.

Även i fodervallörten (Symphytum asperum) är det ett surrande utan dess like!

Det står tre pluggbrätten med olika bladgrönt, kryddor som skall ut i landet. Det är bara så fasligt torrt här att jag drar mig för att sätta ut dom. Det har inte regnat mer än några millimeter på några veckor. Visst kan jag vattna men det känns alltid bättre när jorden inte dammar när man planterar...
Det som kan skönjas är:

Bladkoriander Santos

Fänkål Smokey

Sallatsmarton

Colza

Sallat Little Gem delight

Sallat Rusty

Mustard Golden Frills

Koriander Confetti

Vietnamesisk koriander

Trädgårdsportlak

Sparrissallat

Sallat Yogoslavian red

Romansallat

Sallatssenap Red giant

Bladrädisa Sangria

Cicoria Catalogna Brindasina

Dill

Vild fänkål

Citronkoriander

Apelsintagetes

 Sallaten Yogoslavian red och Mustard Golden Frills trängs i pluggarna.

Mina pionplaner har ofrivilligt stannat av lite men några har införskaffats och står och stampar sura i krukor. Jag förstår dom till fullo och gläds särskilt när denna luktpion (Paeonia lactiflora) 'Bucheye Belle'  behagat slå ut och skänka mig, oförtjänt, en möjlighet till att betrakta dess skönhet.

Angående järnbristen som jag nämnde i rubriken så syftar det på smaken på vårt vatten just nu. I början av veckan gick det hål (!) i botten på vårt luftfilter till vattnet här på gården och hela vattensystemet tömdes och vi stod helt utan vatten. Vi har en djupborrad brun med fint vatten men extremt järnrikt så normalt så luftas det genom det ovan nämnda filter. Vi fick hjälp inom ett dygn att koppla bort  filtret och fick tillgång till vatten igen (halleluja). Nu väntar vi på leverans av nytt filter (suck) och får tills dess stå ut med en järnsmak och doft som ger associationer till de bleckmuggar som jag drack ur i skolbespisningen 1978... Något ystande i mejeriet blir det därför inte för det går inte att diska ordentligt förrän filtret är på plats (allt blir rostgult och "doftar" järn...). Tills dess får vi "nöja" oss med att äta av våra första hårdostar som lagrats i nio veckor hittills. Det är en ost av "Tomme" karaktär med en vildblommande yta (vildmögel), opastöriserad och ystad på ekologisk mjölk från Långaröd.

Voilá Tomme d'Ådala!

Á bientôt!

Men... vad är det där?

Höll som bäst på att röja i växthuset när jag upptäckte något levande som dök upp. Upp genom en trasmatta, som lagts där över en slangkoppling som jag försökt rädda från att frysa sönder, stack små livstecken upp.

Jag skrattade till när jag insåg att tulpanlökarna som jag grävde ner hösten 2011 återigen försökte ta sig upp. Att det låg en trasmatta som måste ta allt ljus från den underliggande miljön har alltså inte hindrat lökarna att gro! Växtlighet med sprängkraft!

En dag när andan föll på och vädret tillät så grillade vi korv och avslutade med marshmallows.

I snö och islandskapet i skuggan bildas vackra formationer. Som den här oreganon som kapslats in i is. Intressant att veta hur det gick till.

Det anarkafeministiska kollektivet Ninjahönorna och deras sex kycklingar frodas. De övriga hönorna vet sina platser - liksom vi människor.

 

På klippet ser ni de små livens försök att sandbada i kutterspån som ligger ovanpå snön i hönsgården... desperata stackare - men ack så söta!

I mejeriet övas det för verkligheten. Vid varje ystning gör jag ett fermentationstest för att se mängden mjölksyrebakterier och eventuella oönskade bakterier. En deciliter mjölk ställs i ett litet värmeskåp i 37 grader i 12 timmar. Lyckligtvis har den ekologiska mjölken jag hämtar på Långaröds gård en underbar mängd med finfina mjölksyrebakterier helt naturligt och efter 12 timmar har jag en filmjölksdoftande filbunke som gör mig glittrande glad. På bilden syns skönheten med en skvätt grädde på toppen.

Sist var det de där första camemberterna som skulle prövas...  Var det någon som sa ost?

Vi ses!

VÅRTECKEN!!!!

Hej på er ute i den vida världen!

Här kommer en liten rapport igen från vår del av den...

(Galanthus nivalis)

Jag skulle vilja kalla detta för rekorderliga vårtecken. Riktiga fjortontaggarvårtecken. Sådana där som får mig att knäböja i den kalla, kalla, isiga snön och bara stanna tiden, njuta av ögonblicket och sedan rusa in och hämta KAMERAN!!!

Dessa små tappra soldater som kämpar så för våren... Små tappra Svejkar. Så rörande med sina droppar av kronblad. Där inne i knoppen är det varmare, någon grad har jag läst. Ja, jag fylls av den största ödmjukhet inför naturen när dessa små kämpar står där och står. Mitt i den där förjolade snön.

Sen är det de där julrosorna (Helleborus niger). De är ju bara så där overkligt fantastiska, som en dinosaurie, köttig och kraftfull trotsar de kylan och blommar med sina tåliga och ack så vackra blommor. Bladen är som palmblad som sveper runt stammarna. Undrar om dom inte dansar lite när vi inte ser på. Flamenco tror jag - det är kanske den hettan som får dom att välja vårvintern som sin årstid för förökning. Melodramatisk och passande...

 

En avslutning på denna vårteckenrapport får bli ett av våra senaste loppisfynd (dansk antikloppis) som vi är särskilt förtjusta i...

Ps. Tusen tack för alla fina lyckönskningar som skrevs i det förra inlägget. Kan avslöja att de första ostarna, tjugo små camembert, nu täcks av ett vackert kritvitt mögelludd - precis som de skall...