Högsommartid - vitlökstid

Nu har vi skördat en del av vitlöken och den ser fin ut. Glädjande nog så är vitlöken av eget utsäde lika stor som den av det köpta utsädet. Rådet att bara sätta de största klyftorna är bra kan jag konstatera. Hänger dom för torkning på armeringsnäten där bönor och ärtor klättrar. Compact drying så att skriva...

Min favorit Törnrosas kjortel (Lophospermum atrosanguineum) hänger och klänger lite överallt här.

 Krassen (Nasturtium) Moonlight och maroccansk mynta trivs ihop.

Auberginbordet står nära en av utgångarna för att jag snabbt skall kunna hiva ut och in för avlusning.... Fiffigt va? Vet inget som är så lusbenäget som aubergin... Tur att det är så gott...

I köksträdgården samsas mexikansk tagetes (Tagetes minuta) med kronärtskocka (Cynara Cardunculus) och olika kål och löksorter.

Bondbönorna har fått ordentlig fart de senaste dagarna. Ett litet misstag att plantera löken innanför men den ser ändå ut att växa ok.

 I mitten växer bladmyntan (Perilla fruescens) Britton. Kors vad starka bladen är - men goda!

Just mexikansk tagetes och kål verkar vara en bra kombo hittills...

Potatislandet är proppfyllt med finfin potatis och vi skrockar nöjda varje gång vi tar upp för ännu ett uppskattat kok... Har man potatis så klarar man sig har jag hört (om inte vildsvinen får för sig att bryta sig genom elstaketet - måste ut och kolla kom jag på).

I veckan hade en sparvhök lyckats trycka sig in via en glipa i hönsnätet till hönsgården. Jag hörde att tuppar och hönsen gapade om fara så jag rusade dit och gissa om jag blev paff när en stor rovfågel (kändes stor i sammanhanget) sitter någon meter framför mig i hönsgården. En höna rusade fram och attackerade den med näbb och klor!!! Sicken modig hönsinna - sparvhöken flög upp och satte sig i nättaket. Jag rusade runt och jagade fågeln och ropade för full hals på Jesper för att få assistans av fler än en tuff höna. Vi lyckades till slut få ut den via en nätdörr. Skärrade letade vi efter de tio små kycklingarna - inte en enda gick att hitta. Hönorna ojjade sig och kacklade vemodigt i kapp med oss. Suck!
Efter en timma gick jag ut till de upprörda hönorna igen. Jesper hade stannat kvar i gården och förstärkt nätet och tätade de få gliporna som fanns (märkligt - sparvhöken måste klättrat på nätet och klämt sig in!). Plötsligt såg jag att nere vid marken vid staketet under en bräda stack det ut en liten kycklingstjärt som jag nuddade. Ut hoppar en pipande kyckling från sitt gömställe och hönsmamman hoppade jämfota av glädje och kacklade. Som i ett trollslag så ploppade alla övriga 9 kycklingar ut från sina gömställen!!! Hönor och tuppars signalsystem är fantastiskt. Men det gör att jag inte kan låta bli att tänka på alla de stackars hönor som sitter instängda i burar i hela sina liv - utan möjlighet att få utföra sina naturliga beteenden...

Behöver lite expertishjälp...

Skördetid är den bästa tiden... en tid som också väcker mycket kunskapstörst hos mig. Jag vill gärna recensera, faktabestämma och analysera resultat... ett utmärkt sådant område på vår egen gård är våra fruktträd. De tidigare ägarna hade den goda smaken att plantera träd av många olika sorters äpplen och päron. Planen vet jag var att det skulle vara en spaljé men den planen havererade av olika skäl. Så när vi flyttade in för tre år sedan var det en skog av träd som växt in i varann, som fått massor med fläk- och beskärningsskador, kräfta och led av näringsbrist då de är planterade i nästan ren sand. En ritad karta (utan mått) fanns i köpehandlingarna och jag har försökt att utröna vilka sorter som finns med hjälp av denna. Då vissa träd stukat under och andra inte burit frukt ännu så är det inte bara att bocka av kartan, kan jag väl avslöja. Här nedan skall det vara enligt en expert ett James Grieve  (upp till zon 4) men enligt kartan ett Katja - så nu förstår ni lite trixet med sorterna. Äpplet har en god doft och är mjöligt. Dessa mognar tidigt här redan i augusti och kan inte lagras vilket är bra att veta så vi äter dessa omgående.

 

Här kommer en som skall vara Rödluvan. Den har ett daggigt och relativt hårt skal och ingen stark doft ännu, den kommer när det lagras lite. Det blir verkligen oxblodsrött och köttet skiftar i rosa under skalet. Mycket gott äpple med balanserad sötma och syra. Klarar upp till zon 6.

Detta skall vara ett rött Melba. Det har en svag god doft. Det är mycket smakrikt, frisk syrligt och sött med klara tuttifruttitoner. Skalet är ganska tunt och köttet är mjukt men inte mjöligt, vitt med rosa toner och ådror. Ett saftigt synnerligen gott äpple! Klarar upp till zon 5.

Nästa äpple till provning är en favorit. God doft och ett halvfast kött med honungssmak. Ingen hög syra här utan ett balanserat äpple som man njuter av som en morotskaka till kaffet. Mognade i augusti här hos oss. Enligt kartan kan det vara en Gyllenkrok Astrakan (upp till zon 4).

Så har vi tomteäpplena som jag kallar dom. De är så blodröda att de ser konstgjorda ut! Ganska små eller medelstora. Enligt kartan ett Katja (upp till zon 4). Men de skall enligt min bok vara avlånga och det är inte dessa utan mer runda. God doft, ganska tjockt skal, gulvitt fast kött. Mycket fin balans mellan sötma och syra, men en aning beska i skalet. Smakrikt och gott äpple.

Det vore så kul att kunna sortbestämma alla träd och göra små keramikskyltar som kan hängas upp.Till ganska mager hjälp har jag boken, Svenska Äpplen av Görel Kristina Näslund och Inger av Sandeberg. Tyvärr kan jag inte rekommendera den till någon som vill ha hjälp med sortbestämning. Den är vackert illustrerad med akvarellteckningar som enligt mig är vackra men svåra att jämföra med verkliga äpplen. Texter och fakta verkar verkligen bra men som uppslagsbok för att sortbestämma är den ganska oanvändbar. När man vet sorten - då är det ju fint att titta i den, men som sagt inte till det jag vill använda den till. Kan någon tipsa om den bästa äppelboken?

Här nedan vet vi i alla fall att det är Transparente Blanche som är skördat. De små toksöta druvorna är ej namngivna heller. De är extremt söta 23% sockerhalt, kärnfria och smakar Muscadet enligt min bästa provsmakerska Sabine, en härlig kvinna med tusen smaklökar som kan identifiera smaker och konsistenser som få kan. Jag har försökt forska lite och det kan vara så att det är just druvan, som man gör muscadetviner i Loire på, Melon de Bourgogne. Vem vet?

De blå stora är med kärnor och mycket goda och saftiga. Sockerhalten är på 13%. De har en ytterst lätt kärvhet men smakar som köpedruvor om ni förstår vad jag menar. Snygga som matmodeller.

Ljuset och morgondaggen är uppfriskande och energigivande.

Nedan oregano med lite tokigt utseende - detta fenomen med fröställningar i många våningar har jag i år även sett på jätteverbenor. De ser ut som korvar och ger ett intryck av en knasig blomning. Kanske är de där jätteverbenorna en annan sort men jag har sett både normala och korviga på samma planta. Någon som vet vad det beror på?

Att få uppleva en liten smaksensation är alltid omtumlande och kul. När vi skördade våra gråärtor (Pisum sativum) Solberga så fick vi vara med om detta. En sådan ärta! Färsk kokt med smör och salt var det fest! Nötig lite söt men balanserad smak. Fin konsistens och angenäm doft OCH så SNYGGA! Påminde lite i smaken om kronärtskockans köttiga del... Pilligt att först sprita skidorna och sedan koka och sedan skala och sedan ÄTA men det var det värt. Det blev en bra skörd som nu torkas...

Avslutar med en bild på gaveln utanför vårt sovrum där ni kan se hur vildsvinen roar sig med vår "gräsmatta" när vi själva sover som grisar (!).... Enligt den trevliga jägaren som har jaktmarkerna runt om vår gård så är förklaringen som följer: Vildsvinen äter mängder med ekollon (check) och får garvsyra i sina små magar och för att neutralisera detta så äter de kvickrot (check). Vi måste skaffa elstängsel för att hålla dom ute framöver. Tills dess så hoppas vi på god jaktlycka till jägaren som sitter pass på vår altan i solstolen om natten....