Trevliga inslag och en efterlysning

Att jag uppskattar inslag om att det växer och gror och tecken på att ljuset åter snart är här är väl ingen hemlighet precis. Rättare sagt - det är dagens sanning.
Ett sådant inslag syns här på bilden jag tagit idag. Kan du se vad det är?

Det är till höger bredvid pallkragen mellan brädorna i trallen. En machésallad (Valeriana Locusta)! Tjoho vad glad jag blev...

I en annan pallkrage har luftlöken (Allium Xproliferum) skjutit skott redan! Även jag förstår att det kommer att komma ett gäng med vinterbakslag i flera månader till men jag gläds i stunden av hälsningarna från våren...  Hoppingivande laddat med extra hopp!

Just på julafton kändes det dock lite hopplöst här på gården eftersom Stig Tyrannen eller StyggeStig (fd SnyggeStig) hackat, sin son, tuppen Ettan så väldans illa. Jag bar ut en, från kammen blödande, skärrad tupp och boade med massor med halm, vatten och mat, värmelampa och värmefläkt i ett separat rum. Så julafton blev en dag att se till honom, torka bort blodet och krama honom. Han piggnade till snabbt och åt och drack girigt och lyssnade tålmodigt på mina löften om att han skall slippa Stig. Tyvärr låg Ettan död  i halmen på juldagen. Han fick i alla fall ett varmt slut tröstar vi oss med. 

Stig är en Åsbotupp, vår första tupp, en enögd (efter att ha blivit hackad av andra tuppar i sitt gamla hem) synnerligen fin med alla instinkter en bra tupp skall ha. Han har sporrar som Zeb Macahan och skyddar sina hönor med näbb och klor...

Stygge Stig

För att inte även tuppen Lillen skulle gå Ettans öde till möte så flyttade vi honom raskt in i växthuset. För tillfället är det plusgrader så vi kände att det var det bästa stället han kunde få vara på tills vi kommit på en bättre lösning. Lillen som övergavs som okläckt ägg (som kläcktes i mina händer) är uppväxt i vår källare och är en helt tam och bedårande fin tupp. Han bjöd oss på godsaker som frön och annat gött varje gång vi gick i in växthuset och han GOL som besatt... Hans moder är en Hedemora och hans pappa var Ettan, tysk dvärg/Åsbo. Eftersom han är en social kille med stort hjärta och massor med kärlek som han vill slösa på minst en höna kände vi direkt att han borde få sällskap i växthuset. Så in dit lyfte vi Tjusan, en av unghönorna. Gissa om Lillen blev glad av sällskapet?

Eftersom växthuset är ouppvärmt ville vi förstås snabbt skapa ett "hönshus" där de kunde sova om natten. In med en garderob med sittpinne, på med gammalt överkast, några bordsunderreden som en "trappa", en stege med värmelampa... 

Första natten lyfte vi upp en nöjd Lillen på pinnen på kvällen, andra kvällen satt han uppflugen tre och en halv meter upp i takkonstruktionen när vi tänkte "natta" honom... Jesper fick morgonen efter hämta en stege för att lyfta ner Lillen som förmodligen plötsligt insåg att han hamnat högre uppifrån än nerifrån...

Så i förrgår när mörkret fölI gick Jesper ut i växthuset. Strax kom han in - Tjusan är försvunnen! 140 kvm växthus med träd, växter och annan inredning söktes igenom med ficklampa... På botten av den tömda poolen stod Tjusan! Jesper klättrade ner och lyfte upp henne och hon torkades omsorgsfullt från det lilla vattnet som ändå är kvar på poolbotten... Vojvojvoj. In med henne och Lillen och på pinnen i garderoben med värmelampan så nära det gick...

Igår hade de själva valt olika bjälkar i växthuskonstruktionen och ikväll sitter de skavfötters på tre och en halv meters höjd... Tycker kanske någon att vi curlar våra hönor och tuppar?

Efterlysning

Vill någon ha en av våra fina tuppar? Stig eller Lillen? Snälla tveka inte utan hör av er med en kommentar här eller maila malin(snabela)adalagard.se

Avslutar med en bild inne från mejeriet där numera kokgrytan, som vi hämtat i Höganäs och med mycket möda, stort besvär och massor med bärhjälp av vår hjälte Jörgen, har lyckats fått på plats...

Det är vår! (tror en del)

Oskarp Holländsk Dvärghöna på sin 
favoritplats uppe på en bjälke under taket

De senaste veckorna har hönorna förärat oss med flera ägg om dagen (tillsammans alltså), till vår stora förvåning kan tilläggas. Det verkar som om vissa av de yngre förmågorna tycker, som jag, att vintern nästan borde vara slut och att det är lika bra att köra vårrajset direkt (I wish)...
I går morse, efter att tidigare ha öppnat upp hönshuset till utegården, gick jag ut igen med lite rester som de skulle få. De har varit minst sagt lite skeptiska till att vistas utomhus när kylan och snömängderna varit som värst men nu flaxade de glatt omkring ute och åt snö så det stänkte om näbbarna. Så plötsligt dök en av de små rara holländska dvärghönorna upp runt hörnan från "ungdomsgårdens" del av hönsgården. Hon såg så otroligt nöjd ut och gick och "pratade" prrrrr krrr prrrrrrrr schiissh, liksom nästan som om hon gick och visslade, med händerna i byxfickorna och småsparkade på stenar. Just de holländska dvärghönorna måste jag berätta är som små näpna fransyskor. De är så coola, självsäkra och elegant på något vis och lägger små goda ägg. Kan rekommenderas till de som funderar på att ha några små hönor. Nåja jag tog mig senare en sväng till lusthuset (ett litet extra hönshus - sommarbostad utan dörr eller isolering) i ungdomsgården och dra på trissorna - låg där inte fem finfina ägg halmen i ett av redena. Hon och någon hedemorahöna har trippat bort  till lusthuset för att i lugn och ro kunna lägga sina ägg under en vecka, inte konstigt att hon verkade så nöjd!

Mejeriet är i praktiken klart nu. Det är kylan i mognads- och kyllagren som saknas och inredningen (grytan tex) förstås. Enligt planerna börjar jag ysta vecka 4 2013. Gissa om jag är sugen och om det känns spännande?

Men nu skall vi fira jul i stillheten i skogen. Ha det fint tills vi ses igen

God jul och ett gott nytt år önskar jag er!

Glädjetårar och en oliv

För länge sedan - i april så försvann en av våra katter, Skruttis. Jag skrev om min saknad här. Vi har tänkt att kanske, kanske när vintern blir för hård så kanske, kanske, kanske han, om han lever, kommer tillbaka.
För två veckor sedan när vi drack morgonkaffe kände jag mig iakttagen så jag tittade ut och under syrenen, där fågelborden hänger, satt Skruttis och tittade mig rakt i ögonen. Jag rusade upp och höll på att välta både bord och stolar av bara farten. Jesper såg honom också och när jag till slut fick upp altandörren ropade jag det lugnaste jag kunde (för att inte verka för hysterisk alltså...)
- Skruttis!
Han svarade - Mjaau
- Skruttiiis!
- Mjaaaau
- Skruuuuttis!
- Mjaaaauuu
Jag kunde inte gå ut för jag hade inga skor (glashalt och blött...) så jag hängde mig runt dörren för att se honom lomma iväg bort mot dammen och vägen.
Jesper och jag satt lätt chockade i köket en stund, mållösa efter att ha fått se och höra en frisk och fin Skruttis för första gången på åtta månader. Vi resonerade som så att han bara ville kolla läget och känna efter om det fanns några läskiga kattungar som sist när han drog.
I torsdags morse när jag höll på att kravla mig ur sängen kom Jesper in i sovrummet och berättade att Skruttis och de övriga tre katterna satt och åt i köket. Han hade suttit på farsturäcket när Jesper släppte in de övriga...
Han åt och åt och åt och åt... Han lät oss stryka honom över ryggen utan att fly. När han ätit sig mätt gick han till Max stol och strök sig och sedan gick han till mig som satt på golvet för att få sig en ordentlig omgång kärlek och kel.... Gissa om det trillade en och annan glädjetår för mina kinder? Sedan dess går han in och ut i huset som om inget har hänt (förutom lite mask i magen då)... Visst är det fantastiskt?

Efter denna solskenshistorian fyller jag på med lite fler. I hönsgården har det börjat värpas efter flera månader med välbehövlig och naturlig äggvila. Det är som att få en present varje gång det ligger ett fint litet ägg i ett rede, ett om dagen i tre dagar i rad och idag TVÅ. Jag vet inte om det är all snö som ljusat upp tillvaron och livat upp dom så att några av damerna bjuder på godsaker dagligen. Vi har även en teori om att samtidigt med snön så hängde jag upp värmelampor som sprider sitt varma röda sken dag och natt. Från hönshusets fönster lyser det varmt rött som från en bordell... Kan vi skapat en extra äggande stämning (förlåt)?
Den sista solstålen för den här gången är denna enda och första egenodlade oliv! Jag upptäckte den på olivträdet i växthuset när jag skulle klä på trädet vinterkläder. Vad skall jag göra med underverket? olivrelish, lägga in den? Ja frågorna hopar sig...

 Avslutar med en kavalkad av bilder från den senaste veckan här på gården.

Morgonen gryr...

Snön ligger tung på taken...

...I mejeriet det kaklas...

...nästan endast en brun vildkanin är vaken...

Vi ses!

Ps jag måste bara berätta om när jag var på återbesök hos hudläkaren för min misstänkta borelia. Han studerade min höft och mage. Han utbrister något anklagade:- Men hur länge har du haft dessa utslagen över HELA ryggen? Jag: - Öhhh... utslag över hela ryggen... ingen aning! Phuu jaha, det verkade vara penicillinallergi enligt honom, han tog flera bilder med sin mobil för att dokumentera... När han kom tillbaka efter att ha hämta provblanketter kom jag på:- Men jag låg på en spikmatta för två timmar sedan, kanske kan det vara det som ser ut som prickigt utslag? Läkaren började gapskratta och fick fram att - ja de var verkligen extremt symmetriska utslag....

Ibland blir jag lite trött...

Ja men här går det ju undan vill jag lova...
Är det inte isolering av fd höskulle, så är det att gipsa kanter eller så är det målning av tak - att bygga om en över hundra år gammal byggnad, ett före detta kök/lägenhet, före före detta stall till ett mejeri med mognadslager är en utmaning typ modell större kan jag berätta i all förtrolighet... Men fint blir det! Vi har turen att ha kommit i lag med hantverkare av den goda sorten - som förstår problematiken i att inte ha alla beslut klara innan de skall tas tex. Jaha det är ett gammalt foderbord den där knepiga upphöjningen i golvet - jaha skall den bilas bort eller skall den bevaras och fixas till? Öööhh vänta jag har inte tänkt klart här riktigt - och öööhhh - vad är alternativen...?
Mellan varven har jag har jag tagit alla tillfällen i akt för att testa min nya kamera. Nedan följer några enkla snabba studier...

Lärken lyser i bakgrunden bakom granarna

Skogsvägen från oss på väg ut i vida världen

Snygga nypon...

På besök i Ljungbyhed - Suck - en så vacker dubbeldörr...

Färingtofta - the one and only

Vår förklädnads- och mästerkatt Charlie har gäckat oss med sina överraskande gömställen som vanligt. Efter en elak skada med därtill varböld på bröstkorgen blev han, så att skriva, strandsatt inomhus med förnedringstratt... Ett ömkligare, mer lidande kattskrälle i nästan en vecka, som klättrade på väggarna (inklusive övriga familjemedlemmars medlidande) har jag aldrig skådat. När han finalemente slapp sin krage efter fem lååååånga dagar - vad gjorde han då först? Sprang ut till alla härliga pigga småfåglar?... Nej då... han Tvättade sig  med stort T - omsorgsfullt, innerligt och högljutt njutbart i nästan en timme!

 

 

I lördags kom vintern ordentligt till vår del av Skåne med cirka 20 cm snö och minusgrader. Detta fick mig att plötsligt minnas alltför väl vår första vinter på gården. 

Inflyttning 101101 och efter 14 dagar slog kylan till och snön vräkte ner i massor och vi insåg huttrande att vi köpt ett hus utan fungerande värmesystem. Efter iskalla konstaterande om befintliga värmepumpars oduglighet fick en snabbt utkallad sotare besiktiga en vedpanna från 1972 som stod i pannrummet. Vi eldade alla vedliknande föremål på gården, vi köpte dyra, värdelösa, flisvedträn som Jesper fick förslitningsskador av att bära. Denna vinter var ved en bristvara i nordvästra Skåne och det var den kallaste (-26C) sedan det börjats uppmätas... Vi frös. Inne var det mellan 12-14 C under december och januari och vi hade inget varmvatten i köket förrän våren kom. Värmesystemet var utformat så listigt att när vi eldade som galningar i vedpannan så värmdes en värmeväxlare ute till poolen i växthuset FÖRST... (som effektivt kylde ner vattnet...) När vi ett år senare hittade ventilen, under köksbänksgolvet, som reglerar flödet till värmeväxlaren till poolen, skrattade vi bittert och vred åt - hårt.

Nåväl - när kylan och snön slog till i lördags natt blev jag uppriktigt nervös och bestämde mig för att se över systemet så att skriva.... Vår alldeles prima värmepump har tickat och gått som en klocka sedan installationen förra vintern, men jag kände ändå en stark lust att stämma av några värden...

Dagen gick med arbete av den kroppsarbetande sorten (isolera ventilationsrör) och på eftermiddagen deltog vi på en julmarknad i Stockamöllan. Vid 18.30 då vi steg in i huset slogs vi av en skrämmande kyla.... 15C - inomhus. Med hjärtat häftigt bultande i bröstet och historien skrikande i minnet kastade jag mig ner till tvättkällaren där innerdelen av värmepumpen, med display, står. Efter en skärrad genomgång inser jag att jag på morgonen i min iver att "kontrollera" alla värden har råkat stänga av värmepumpen.... Ibland blir jag bara så otroligt trött på mig själv...

Mindre trött och riktigt glad blir jag dock av trevliga initiativ. Som detta på Röstånga Marknad där Svalövs Kommun hade ett tävlingsmoment där ett antal äpplesorter skulle identifieras. Bara nöjet att få dofta och känna på dessa läckerbitar gjorde mig glad. Att jag sedan fick med mig alla provexemplen hem för att provsmaka, gjorde mig tacksam och ännu gladare.

Vi ses!