Allt möjligt - allt är möjligt mm mm

Det var ett bra tag sedan jag hade tid/ro att skriva här. November och december blev på något sätt ett långt maratonlopp... Men en del naturlig hjälp har vi fått - bla hårdingen Sven levererade en topp av en hög gran (uppe på hönsgårdstaket) som så lämpligt hade två toppar vilka vi kunde använda som utegranar med lys i - annars blev det strömlöst och skollöst och hönorna lättade ibland från marken... särskilt Edith Piaf och Äggulia, dvärghönorna for runt ofrivilligt. För er som vet något om hönor har har jag en fråga om bild nummer två. Det är hönor och tuppar från sommarens sista kull, bla med köpeägg. Isban är hönan och tuppen med grå, vit och svart fjäderdräkt, men hon Snövit, den kritvita hönan är ett mysterium. Vi hade köpt ägg från isban och maran och jag vet alltså inte om någon av dom kan bli sådan. Hon är identisk med isbanhönan förutom färgen. Inte så viktigt men kul att veta.

 

Så här ser det ut i skogarna runt oss efter höstens tuffa stormar. Lite overkligt faktiskt.

 Så här ser det ut nerifrån vår damm.

 Julrosorna (Hellerboris Niger) håller på med sitt julrosande.

I höstas fick vi be om hjälp med att förinta ett bålgetingbo på förekommen anledning. Vi sparade det stora fina boet och en dag fick jag för mig att skära det itu för att undersöka det. Gissa om jag blev skraj när den här rackaren tittade på mig i kameralinsen?

Deras mästerverk är värda att studera och beundra. Tänk att det gjort det med sina mundelar och upptuggat trä.

Idag har vi hjälpt naturen med lite dikning. Att kratta löv och gojs och få ett fint flöde i små bäckar är ett kärt nöje. Källfränen (Rorippa nasturtium-aquaticum) växer så fint i det milda vädret.

 Hoppla - några bilder från Söderåsens nationalpark innan Sven.

 En solnedgång på vägen till byn...

 Några vinterkantareller på vägen från byn...

 Några ostar...

Avslutar med en vy över vår pilodling som vi planerar att ta bort till förmån för frukt och bärbuskar. Men vi får se hur och när det kan bli. Kanske blir det som innan jul när jag hade tänkt hinna göra allt den 23/12 (köpa klappar, laga julmaten, städa, hugga gran osvosv osvosv). Istället blev det först någon timme med elektrikern som fick koppla om strömmen och sedan var det visst översvämning i tvättkällaren som krävde uppmärksamhet i några timmar (länspump, läsa propp osvosvosv) så det blir ju inte alltid som man har tänkt sig... Men det blev en otroligt mysig jul trots allt det där vi inte hann med...

Vi ses väl nästa år?

Trevliga inslag och en efterlysning

Att jag uppskattar inslag om att det växer och gror och tecken på att ljuset åter snart är här är väl ingen hemlighet precis. Rättare sagt - det är dagens sanning.
Ett sådant inslag syns här på bilden jag tagit idag. Kan du se vad det är?

Det är till höger bredvid pallkragen mellan brädorna i trallen. En machésallad (Valeriana Locusta)! Tjoho vad glad jag blev...

I en annan pallkrage har luftlöken (Allium Xproliferum) skjutit skott redan! Även jag förstår att det kommer att komma ett gäng med vinterbakslag i flera månader till men jag gläds i stunden av hälsningarna från våren...  Hoppingivande laddat med extra hopp!

Just på julafton kändes det dock lite hopplöst här på gården eftersom Stig Tyrannen eller StyggeStig (fd SnyggeStig) hackat, sin son, tuppen Ettan så väldans illa. Jag bar ut en, från kammen blödande, skärrad tupp och boade med massor med halm, vatten och mat, värmelampa och värmefläkt i ett separat rum. Så julafton blev en dag att se till honom, torka bort blodet och krama honom. Han piggnade till snabbt och åt och drack girigt och lyssnade tålmodigt på mina löften om att han skall slippa Stig. Tyvärr låg Ettan död  i halmen på juldagen. Han fick i alla fall ett varmt slut tröstar vi oss med. 

Stig är en Åsbotupp, vår första tupp, en enögd (efter att ha blivit hackad av andra tuppar i sitt gamla hem) synnerligen fin med alla instinkter en bra tupp skall ha. Han har sporrar som Zeb Macahan och skyddar sina hönor med näbb och klor...

Stygge Stig

För att inte även tuppen Lillen skulle gå Ettans öde till möte så flyttade vi honom raskt in i växthuset. För tillfället är det plusgrader så vi kände att det var det bästa stället han kunde få vara på tills vi kommit på en bättre lösning. Lillen som övergavs som okläckt ägg (som kläcktes i mina händer) är uppväxt i vår källare och är en helt tam och bedårande fin tupp. Han bjöd oss på godsaker som frön och annat gött varje gång vi gick i in växthuset och han GOL som besatt... Hans moder är en Hedemora och hans pappa var Ettan, tysk dvärg/Åsbo. Eftersom han är en social kille med stort hjärta och massor med kärlek som han vill slösa på minst en höna kände vi direkt att han borde få sällskap i växthuset. Så in dit lyfte vi Tjusan, en av unghönorna. Gissa om Lillen blev glad av sällskapet?

Eftersom växthuset är ouppvärmt ville vi förstås snabbt skapa ett "hönshus" där de kunde sova om natten. In med en garderob med sittpinne, på med gammalt överkast, några bordsunderreden som en "trappa", en stege med värmelampa... 

Första natten lyfte vi upp en nöjd Lillen på pinnen på kvällen, andra kvällen satt han uppflugen tre och en halv meter upp i takkonstruktionen när vi tänkte "natta" honom... Jesper fick morgonen efter hämta en stege för att lyfta ner Lillen som förmodligen plötsligt insåg att han hamnat högre uppifrån än nerifrån...

Så i förrgår när mörkret fölI gick Jesper ut i växthuset. Strax kom han in - Tjusan är försvunnen! 140 kvm växthus med träd, växter och annan inredning söktes igenom med ficklampa... På botten av den tömda poolen stod Tjusan! Jesper klättrade ner och lyfte upp henne och hon torkades omsorgsfullt från det lilla vattnet som ändå är kvar på poolbotten... Vojvojvoj. In med henne och Lillen och på pinnen i garderoben med värmelampan så nära det gick...

Igår hade de själva valt olika bjälkar i växthuskonstruktionen och ikväll sitter de skavfötters på tre och en halv meters höjd... Tycker kanske någon att vi curlar våra hönor och tuppar?

Efterlysning

Vill någon ha en av våra fina tuppar? Stig eller Lillen? Snälla tveka inte utan hör av er med en kommentar här eller maila malin(snabela)adalagard.se

Avslutar med en bild inne från mejeriet där numera kokgrytan, som vi hämtat i Höganäs och med mycket möda, stort besvär och massor med bärhjälp av vår hjälte Jörgen, har lyckats fått på plats...

Det är vår! (tror en del)

Oskarp Holländsk Dvärghöna på sin 
favoritplats uppe på en bjälke under taket

De senaste veckorna har hönorna förärat oss med flera ägg om dagen (tillsammans alltså), till vår stora förvåning kan tilläggas. Det verkar som om vissa av de yngre förmågorna tycker, som jag, att vintern nästan borde vara slut och att det är lika bra att köra vårrajset direkt (I wish)...
I går morse, efter att tidigare ha öppnat upp hönshuset till utegården, gick jag ut igen med lite rester som de skulle få. De har varit minst sagt lite skeptiska till att vistas utomhus när kylan och snömängderna varit som värst men nu flaxade de glatt omkring ute och åt snö så det stänkte om näbbarna. Så plötsligt dök en av de små rara holländska dvärghönorna upp runt hörnan från "ungdomsgårdens" del av hönsgården. Hon såg så otroligt nöjd ut och gick och "pratade" prrrrr krrr prrrrrrrr schiissh, liksom nästan som om hon gick och visslade, med händerna i byxfickorna och småsparkade på stenar. Just de holländska dvärghönorna måste jag berätta är som små näpna fransyskor. De är så coola, självsäkra och elegant på något vis och lägger små goda ägg. Kan rekommenderas till de som funderar på att ha några små hönor. Nåja jag tog mig senare en sväng till lusthuset (ett litet extra hönshus - sommarbostad utan dörr eller isolering) i ungdomsgården och dra på trissorna - låg där inte fem finfina ägg halmen i ett av redena. Hon och någon hedemorahöna har trippat bort  till lusthuset för att i lugn och ro kunna lägga sina ägg under en vecka, inte konstigt att hon verkade så nöjd!

Mejeriet är i praktiken klart nu. Det är kylan i mognads- och kyllagren som saknas och inredningen (grytan tex) förstås. Enligt planerna börjar jag ysta vecka 4 2013. Gissa om jag är sugen och om det känns spännande?

Men nu skall vi fira jul i stillheten i skogen. Ha det fint tills vi ses igen

God jul och ett gott nytt år önskar jag er!

Glädjetårar och en oliv

För länge sedan - i april så försvann en av våra katter, Skruttis. Jag skrev om min saknad här. Vi har tänkt att kanske, kanske när vintern blir för hård så kanske, kanske, kanske han, om han lever, kommer tillbaka.
För två veckor sedan när vi drack morgonkaffe kände jag mig iakttagen så jag tittade ut och under syrenen, där fågelborden hänger, satt Skruttis och tittade mig rakt i ögonen. Jag rusade upp och höll på att välta både bord och stolar av bara farten. Jesper såg honom också och när jag till slut fick upp altandörren ropade jag det lugnaste jag kunde (för att inte verka för hysterisk alltså...)
- Skruttis!
Han svarade - Mjaau
- Skruttiiis!
- Mjaaaau
- Skruuuuttis!
- Mjaaaauuu
Jag kunde inte gå ut för jag hade inga skor (glashalt och blött...) så jag hängde mig runt dörren för att se honom lomma iväg bort mot dammen och vägen.
Jesper och jag satt lätt chockade i köket en stund, mållösa efter att ha fått se och höra en frisk och fin Skruttis för första gången på åtta månader. Vi resonerade som så att han bara ville kolla läget och känna efter om det fanns några läskiga kattungar som sist när han drog.
I torsdags morse när jag höll på att kravla mig ur sängen kom Jesper in i sovrummet och berättade att Skruttis och de övriga tre katterna satt och åt i köket. Han hade suttit på farsturäcket när Jesper släppte in de övriga...
Han åt och åt och åt och åt... Han lät oss stryka honom över ryggen utan att fly. När han ätit sig mätt gick han till Max stol och strök sig och sedan gick han till mig som satt på golvet för att få sig en ordentlig omgång kärlek och kel.... Gissa om det trillade en och annan glädjetår för mina kinder? Sedan dess går han in och ut i huset som om inget har hänt (förutom lite mask i magen då)... Visst är det fantastiskt?

Efter denna solskenshistorian fyller jag på med lite fler. I hönsgården har det börjat värpas efter flera månader med välbehövlig och naturlig äggvila. Det är som att få en present varje gång det ligger ett fint litet ägg i ett rede, ett om dagen i tre dagar i rad och idag TVÅ. Jag vet inte om det är all snö som ljusat upp tillvaron och livat upp dom så att några av damerna bjuder på godsaker dagligen. Vi har även en teori om att samtidigt med snön så hängde jag upp värmelampor som sprider sitt varma röda sken dag och natt. Från hönshusets fönster lyser det varmt rött som från en bordell... Kan vi skapat en extra äggande stämning (förlåt)?
Den sista solstålen för den här gången är denna enda och första egenodlade oliv! Jag upptäckte den på olivträdet i växthuset när jag skulle klä på trädet vinterkläder. Vad skall jag göra med underverket? olivrelish, lägga in den? Ja frågorna hopar sig...

 Avslutar med en kavalkad av bilder från den senaste veckan här på gården.

Morgonen gryr...

Snön ligger tung på taken...

...I mejeriet det kaklas...

...nästan endast en brun vildkanin är vaken...

Vi ses!

Ps jag måste bara berätta om när jag var på återbesök hos hudläkaren för min misstänkta borelia. Han studerade min höft och mage. Han utbrister något anklagade:- Men hur länge har du haft dessa utslagen över HELA ryggen? Jag: - Öhhh... utslag över hela ryggen... ingen aning! Phuu jaha, det verkade vara penicillinallergi enligt honom, han tog flera bilder med sin mobil för att dokumentera... När han kom tillbaka efter att ha hämta provblanketter kom jag på:- Men jag låg på en spikmatta för två timmar sedan, kanske kan det vara det som ser ut som prickigt utslag? Läkaren började gapskratta och fick fram att - ja de var verkligen extremt symmetriska utslag....