Nu har vi skördat en del av vitlöken och den ser fin ut. Glädjande nog så är vitlöken av eget utsäde lika stor som den av det köpta utsädet. Rådet att bara sätta de största klyftorna är bra kan jag konstatera. Hänger dom för torkning på armeringsnäten där bönor och ärtor klättrar. Compact drying så att skriva...
Min favorit Törnrosas kjortel (Lophospermum atrosanguineum) hänger och klänger lite överallt här.
Krassen (Nasturtium) Moonlight och maroccansk mynta trivs ihop.
Auberginbordet står nära en av utgångarna för att jag snabbt skall kunna hiva ut och in för avlusning.... Fiffigt va? Vet inget som är så lusbenäget som aubergin... Tur att det är så gott...
I köksträdgården samsas mexikansk tagetes (Tagetes minuta) med kronärtskocka (Cynara Cardunculus) och olika kål och löksorter.
Bondbönorna har fått ordentlig fart de senaste dagarna. Ett litet misstag att plantera löken innanför men den ser ändå ut att växa ok.
I mitten växer bladmyntan (Perilla fruescens) Britton. Kors vad starka bladen är - men goda!
Just mexikansk tagetes och kål verkar vara en bra kombo hittills...
Potatislandet är proppfyllt med finfin potatis och vi skrockar nöjda varje gång vi tar upp för ännu ett uppskattat kok... Har man potatis så klarar man sig har jag hört (om inte vildsvinen får för sig att bryta sig genom elstaketet - måste ut och kolla kom jag på).
I veckan hade en sparvhök lyckats trycka sig in via en glipa i hönsnätet till hönsgården. Jag hörde att tuppar och hönsen gapade om fara så jag rusade dit och gissa om jag blev paff när en stor rovfågel (kändes stor i sammanhanget) sitter någon meter framför mig i hönsgården. En höna rusade fram och attackerade den med näbb och klor!!! Sicken modig hönsinna - sparvhöken flög upp och satte sig i nättaket. Jag rusade runt och jagade fågeln och ropade för full hals på Jesper för att få assistans av fler än en tuff höna. Vi lyckades till slut få ut den via en nätdörr. Skärrade letade vi efter de tio små kycklingarna - inte en enda gick att hitta. Hönorna ojjade sig och kacklade vemodigt i kapp med oss. Suck!
Efter en timma gick jag ut till de upprörda hönorna igen. Jesper hade stannat kvar i gården och förstärkt nätet och tätade de få gliporna som fanns (märkligt - sparvhöken måste klättrat på nätet och klämt sig in!). Plötsligt såg jag att nere vid marken vid staketet under en bräda stack det ut en liten kycklingstjärt som jag nuddade. Ut hoppar en pipande kyckling från sitt gömställe och hönsmamman hoppade jämfota av glädje och kacklade. Som i ett trollslag så ploppade alla övriga 9 kycklingar ut från sina gömställen!!! Hönor och tuppars signalsystem är fantastiskt. Men det gör att jag inte kan låta bli att tänka på alla de stackars hönor som sitter instängda i burar i hela sina liv - utan möjlighet att få utföra sina naturliga beteenden...
