Odlingar som ger SM guld...

Måste bara bryta in och dela med mig av vår glädje.
Vi tog hem en guldmedalj i SM i Mathantverk igår. Detta för vårt Rökiga Drakblod i klassen Innovativt Mathantverk. Vi är så otroligt stolta! Läs mer här.
Jag har tidigare skrivit om denna produkt här.
Det känns lite speciellt för det är ju en lång process att ta fram dessa små flaskor med Rökigt Drakblod.
Först så sår vi de små rackarns fröna i januari, skolar om plantor i omgångar, passar, vattnar, gödslar, binder upp, kollar efter angrepp och beundrar under många månader och för att slutligen kunna skörda dessa köttiga underbara chilifrukter i september till november... Vitlöken skall ner nu i höst för att kunna skördas i juli...
Det vore förstås enklare att bara köpa chili och koka ihop men då blir det liksom inte lika spännande. Att få uppskattning för sitt mathantverk på detta sätt gör att vi vill göra massor med Rökigt Drakblod så nu går vi och håller tummarna för att det skall börja mogna ordentligt och i mängder. Nästa år får det bli ännu fler chiliplantor än de 62 vi har i år i växthuset. Kanske en odlingstunnel måste byggas, vi får se hur det blir...

En sommar med väder

Mycket massa... denna sommarens varma väder har gjort att lagerträdet har massor av knoppar, chilin mognar rekordsnabbt, kronärtskockorna dignar av skockor och äpplena är fulla med getingar. Mängden getingar har i vissa perioder varit lite betungande. De sticks när de trängs och det är svårt att inte trängas med dom ibland.




I växthuset finns en hörna där en imponerande mängd trollsländor håller till. I Skåne och Östergötland pågår en inventering av trollsländorna. Klicka här för att hitta mer info. Vi har fått hjälp av dom att identifiera hjärtformationen på rocotochilin - Flodflicksslända (Platycnemis pennipes). Har ni hört något så poetiskt? Fast Månflickslända slår nästan rekord tycker jag. Funderar på varför de heter något med flicka. Låter väldigt feminint tycker jag - lite som bufflar - låter liksom väldigt maskulint...

En ny trevlig bekantskap är den indiska gurkan Poona Kheera. Den är verkligen så god som de påstår i reklamen... Skalas och kan kokas, stekas, ätas rå och läggas in.

Plantorna av Tee tree har växt till sig, jag borde ha toppat dom för att de skall förgrena sig men det har inte hunnits med. Skall göra sticklingar förstås. När man krossar bladen så doftar det starkt av de eteriska oljorna som den innehåller. Jag har knaprat lite på bladen också - gott!

Auberginerna står ute under robinian numera. Många fina små frukter på gång.

Farmors klotamaranter har tagit sig och nu kommer jag ha massor med nya friska frön för framtiden.

Det blir en del ostprovning. Detta är en av ostarna jag gör - Sort sol, en lactiqueost i med aska. Passar utmärkt till champagne, kan tilläggas.

Upptäckte denna rosa lilla skönhet i våra vilda fauna på innergården. Ser ut som en sorts rölleka - någon som vet?

Citrontemyntan är vacker och tokstark - skall bli te i vinter har jag tänkt.

Värmen har även ställt till det en del. I växthuset har massor med tomater mognat men en del får gula "axlar". Den delen mognar inte utan är krispig och efter studier på det berömda nätet tror jag att orsaken är att det varit för varmt för tomaterna. De som drabbas är de äldre sorterna - inte F1 eller körsbärstomaterna heller... Jag skär bort det råa och använder resten så klart - blir utmärkt konserverade.

Höstanemonerna är favoriter men en påminnelse om var vi är på väg. Bara liiiite vemodigt.

Blå tvillingblomma (Diascia barberae) är en ny och uppskattad bekantskap.

Dessa läckra tomater förbryllade mig tills jag fick veta att de först blir svarta och sedan röda... Otroligt snygga. Skall bli trevligt att avsmaka några MOGNA snart...

Gör om - gör rätt!

Skördandet pågår och en del förädlingsarbete har påbörjats. Vitlöksskörden blev bra, lökskörden mindre bra. Fast allt är ju relativt. Det blev en del lök men inte så stora. Ogräsrensandet kom i skymundan i somras och trots en viss täckodling så var täcket inte tillräckligt tät. Slutsats - lök måste få växa mer ostört - och kanske ha lite mer vatten än denna torra sommar och vi bjöd på.

 

Salvian som jag gillar att sticklingföröka fick visst stanna i sina krukor och det gör ju inte så mycket egentligen. Nu är det skördat och torkat. Vi äter mycket salvia här. Smulad på stekt kassler är en grymt god kombo.

När jag beskar mullbärsträdet passade jag på att trycka ner några årsskott i krukor för att se om jag kan få fram ett gäng med sticklingar.

Krukorna med dragon, citronverbena, överblommad olivört har inte kommit vidare heller. Hade tänkt plantera ut dragonen i mitt imaginära nya kryddland. Det blev visst inte så. Påbörjade en rensning av den perfekta placeringen men något annat dök upp och nu är det kirskålen som på sitt sedvanliga sätt nästlade sig in igen. Men NÄSTA år då skall ni få se på grejer!

Chileplantorna har kommit igång med mognandet. De olika olika rocotosorterna får vi förstås vänta ett tag till på. De mognar sent och då detta är första året som vi odlar denna sort så är det mycket spännande att testa den.

Fishpepper ännu oprövad av oss

I år har vi varit generösa med vattningen av vårt stora olivträd. Det fick extra jord på toppen av krukan också så lite näring har strilat ner till denna trångbodda raring. Resultatet är en hel del med oliver! Krukan är den stora plastkrukan som trädet levererades i och det är en lätt underdrift attt skriva att den är tung. Vi surrar in krukan med säckväv  och täckväv runt kronan på vintern. Drömmen är förstås en jättestor terrakottakruka men det är som sagt en dröm. Att plantera den i jorden i växthuset känns vanskligt. Det växte ett stort olivträd i växthuset när vi flyttade in men tyvärr strök det med första isvintern här. Däremot kommer det massor med skott från marken runt stammen som vi låtit stå kvar.

I växthuset mognar nu de blå stora vindruvorna och det ser ut att blir en stor skörd i år.

En del höststicklingar är nerpillade i krukor. Lavendel och salvia syns här.

Dillkronorna här innan de blev nerstoppade i gurkinläggningarna.

Mjölksyrad gurka, på fat nedtryckt i burken med tyngd

Saltgurka

Nyskördat på väg att torkas och bli örtsalt

Timjan, en annan favorit

Ett riktigt ruskigt dålig samvete i två år har varit vår sparrisplantering på östersidan om växthuset. Första våren ville jag intensivt utöka våra möjligheter av sparrisskörden. Jag gjorde allt i fel ordning - PRECIS allt. Först - beställde jag 110 plantor - tre olika sorter. SEN levererades dom... SEN ja vad gjorde jag då? Började fundera på var jag skulle plantera dom... Redan här hade samvetskvalen över de rara plantorna vuxit sig stora. Visst vi har en yta på södersidan där vi odlar i djupbäddar och i potatisåkerliknande former. Men en sparrisodling skall vara stationär - och på södersidan är det inte läge för det. På västsidan av växthuset är det ren sandjord (check - 1 rätt) men vid den aktuella tidpunkten var denna del en vild djungel av vresrosor, tistlar, lupiner, rallarrosor och oregano - typ. Inte riktigt förberett för en sparrisplantering. Nu var samvetskvalen enorma.  Dessa samvetskval skulle jag påstå tvingade fram en hjälteinsats av min älskade make och vår vän Thomas. De grävde upp vresrosbeståndet under en svettig och ledbruten helg. De roade sig med att överträffa varann med de grymmaste rötter de kunde hitta. För er som inte är invigda i vresrosornas rotsystem så kan jag berätta att de snurrar sig runt sin egen axel - pålrot med illvilliga utskott åt alla håll. Efter denna helg inledes operation, assnabb förberedning av sparrisbäddarna. Jag erkänner - min ork hade sinat och jag ville bara få de där förbannade plantorna i jorden. Så himla noga kunde det väl inte vara med djupet och det där med plantavståndet funkar liksom inte - då får jag ju inte plats med dom på platsen som vi lyckats frigöra (generalfel). Så grunt och nästan hjärtlöst planterade jag alla plantorna - jag skämdes.

Sen har denna plantering som nån glömde varit ett ännu större dåligt samvete. Ogräs har rensats, små och stora vresrosor som bildats av små rotrester, har tagits bort. Men aldrig mer än hjälpligt - tyvärr.

SÅ i våras skulle det utföras stordåd. Rensning påbörjades och komposterna skulle föräras denna stackars plantering. Då upptäckte vi att båda varmkomposterna hade en fin mylla i botten och en i toppen men i mitten ca 60% var stenhårt packat stinkande blä! SUCKSUCKSUCK. Så vi kom liksom av oss - igen. Men vi grävde ut båda två. Tog ut det som var jord och blandade det trista med halvbrunnen hästgödsel och vattnade. Nu några månader senare är båda komposterna underbar mylla - så det går att rädda en dålig kompost!

Denna veckan har sparrisplantorna ÅTERIGEN rensats fria och fått den finaste kompostjorden

med massor med maskar över de uruselt planterade rötterna. Nu återstår det att att täcka jorden och till våren gödsla de stackars misshandlade plantorna.

Renset (ej vresrosorna, de hanteras som riskavfall) från sparrisodling blev en ny komposthög som vi klädde in med en flätning.

Avslutar ned en bild på den FULLT återställda kycklingen som jag knöt ihop benen på som jag skrev om här. Det går inte att se att den inte kunde gå förut utan är helt normalt gående, hoppande, flaxande och springande.

Kycklingen är befriad från sin hjälpande boja

Häng med...

... på en vardagspromenad

Igår morse gick vi en rask promenad ner till Rönne å som slingrar sig några hundra meter från vår gård. Djurlivet i dess omgivning är minst sagt rik. Fem stycken rådjur (Capreolus capreolus) åt fridfullt från det vildsvinsåtel som mycket generöst bjuder på äpplen, betor och bröd. De stördes förstås av vårt trampande på den frostiga marken.

Ån har öppet vatten och erbjuder mängder med fåglar både mat och bad. Vi smög försiktigt men de rastande gräsänderna (Anas platyrhynchos) tog till flykten i ett mäktigt flappflappflappflapp...

 

En, vad vi tror är, havsörn (Haliaeetus albicilla) satt i ett högt träd och gjorde en lov över våra huvud. Att se dessa enorma rovfåglar segla runt i luften ovanför sitt huvud är något alldeles särskilt. Att fånga den på en skarp bild i flykten är svårt kan jag intyga. Om någon är av annan åsikt om arten så tas denna emot med tacksamhet.

 

 

Hemma på gården har tomaterna precis behagat titta upp. Chiliplantorna växer på som sig bör.

I växthuset har jag väckt kryddväxterna ur sin vinterdvala genom att ta av täcken (fiberduk) och tagit bort madrasserna (frigolit). Några är pigga och alerta. De lapar i sig algvattnet som jag ger dom. Det är varmt i växthuset om dagarna och kallt om nätterna av någon outgrundlig anledning... Det håller sig ändå frostfritt men det känns inte som om det är läge för några sådder ännu.

Grekisk oregano (Origanum vulgare ssp. hirtum)

Lavendel (Lavandula angustifolia)

Purpursalvia (Salvia officinalis 'Purpurascens')

Olivörten (Santolina rosmarinifolia) som jag köpte förra året som sticklingar har övervintrat utan täcke och kudde! Som kulinarisk växt tyckte jag inte den hade något att ge (smakade granbarr) men doften när jag rör den är underbar. Därför blev jag glatt överraskad när jag insåg att den klarat min omilda behandling genom att ha glömt bort den på en bänk i växthuset hela kalla vintern...
Jag har svårt att motivera mig att tvätta händerna när jag pysslat och klippt rosmarin, olivört, salvia, citronverbena... den där doften vill jag så gärna behålla... men inte smutsen förstås. Min lösning är att tvätta mig ordentligt och sedan smörja in mina händer med Bondjäntans Naturliga Trädgårdsmästarsalva. Den är mumma för mina torra händer och doftar backtimjan och grönmynta...

Vi ses!