Trevliga inslag och en efterlysning

Att jag uppskattar inslag om att det växer och gror och tecken på att ljuset åter snart är här är väl ingen hemlighet precis. Rättare sagt - det är dagens sanning.
Ett sådant inslag syns här på bilden jag tagit idag. Kan du se vad det är?

Det är till höger bredvid pallkragen mellan brädorna i trallen. En machésallad (Valeriana Locusta)! Tjoho vad glad jag blev...

I en annan pallkrage har luftlöken (Allium Xproliferum) skjutit skott redan! Även jag förstår att det kommer att komma ett gäng med vinterbakslag i flera månader till men jag gläds i stunden av hälsningarna från våren...  Hoppingivande laddat med extra hopp!

Just på julafton kändes det dock lite hopplöst här på gården eftersom Stig Tyrannen eller StyggeStig (fd SnyggeStig) hackat, sin son, tuppen Ettan så väldans illa. Jag bar ut en, från kammen blödande, skärrad tupp och boade med massor med halm, vatten och mat, värmelampa och värmefläkt i ett separat rum. Så julafton blev en dag att se till honom, torka bort blodet och krama honom. Han piggnade till snabbt och åt och drack girigt och lyssnade tålmodigt på mina löften om att han skall slippa Stig. Tyvärr låg Ettan död  i halmen på juldagen. Han fick i alla fall ett varmt slut tröstar vi oss med. 

Stig är en Åsbotupp, vår första tupp, en enögd (efter att ha blivit hackad av andra tuppar i sitt gamla hem) synnerligen fin med alla instinkter en bra tupp skall ha. Han har sporrar som Zeb Macahan och skyddar sina hönor med näbb och klor...

Stygge Stig

För att inte även tuppen Lillen skulle gå Ettans öde till möte så flyttade vi honom raskt in i växthuset. För tillfället är det plusgrader så vi kände att det var det bästa stället han kunde få vara på tills vi kommit på en bättre lösning. Lillen som övergavs som okläckt ägg (som kläcktes i mina händer) är uppväxt i vår källare och är en helt tam och bedårande fin tupp. Han bjöd oss på godsaker som frön och annat gött varje gång vi gick i in växthuset och han GOL som besatt... Hans moder är en Hedemora och hans pappa var Ettan, tysk dvärg/Åsbo. Eftersom han är en social kille med stort hjärta och massor med kärlek som han vill slösa på minst en höna kände vi direkt att han borde få sällskap i växthuset. Så in dit lyfte vi Tjusan, en av unghönorna. Gissa om Lillen blev glad av sällskapet?

Eftersom växthuset är ouppvärmt ville vi förstås snabbt skapa ett "hönshus" där de kunde sova om natten. In med en garderob med sittpinne, på med gammalt överkast, några bordsunderreden som en "trappa", en stege med värmelampa... 

Första natten lyfte vi upp en nöjd Lillen på pinnen på kvällen, andra kvällen satt han uppflugen tre och en halv meter upp i takkonstruktionen när vi tänkte "natta" honom... Jesper fick morgonen efter hämta en stege för att lyfta ner Lillen som förmodligen plötsligt insåg att han hamnat högre uppifrån än nerifrån...

Så i förrgår när mörkret fölI gick Jesper ut i växthuset. Strax kom han in - Tjusan är försvunnen! 140 kvm växthus med träd, växter och annan inredning söktes igenom med ficklampa... På botten av den tömda poolen stod Tjusan! Jesper klättrade ner och lyfte upp henne och hon torkades omsorgsfullt från det lilla vattnet som ändå är kvar på poolbotten... Vojvojvoj. In med henne och Lillen och på pinnen i garderoben med värmelampan så nära det gick...

Igår hade de själva valt olika bjälkar i växthuskonstruktionen och ikväll sitter de skavfötters på tre och en halv meters höjd... Tycker kanske någon att vi curlar våra hönor och tuppar?

Efterlysning

Vill någon ha en av våra fina tuppar? Stig eller Lillen? Snälla tveka inte utan hör av er med en kommentar här eller maila malin(snabela)adalagard.se

Avslutar med en bild inne från mejeriet där numera kokgrytan, som vi hämtat i Höganäs och med mycket möda, stort besvär och massor med bärhjälp av vår hjälte Jörgen, har lyckats fått på plats...