Men... vad är det där?

Höll som bäst på att röja i växthuset när jag upptäckte något levande som dök upp. Upp genom en trasmatta, som lagts där över en slangkoppling som jag försökt rädda från att frysa sönder, stack små livstecken upp.

Jag skrattade till när jag insåg att tulpanlökarna som jag grävde ner hösten 2011 återigen försökte ta sig upp. Att det låg en trasmatta som måste ta allt ljus från den underliggande miljön har alltså inte hindrat lökarna att gro! Växtlighet med sprängkraft!

En dag när andan föll på och vädret tillät så grillade vi korv och avslutade med marshmallows.

I snö och islandskapet i skuggan bildas vackra formationer. Som den här oreganon som kapslats in i is. Intressant att veta hur det gick till.

Det anarkafeministiska kollektivet Ninjahönorna och deras sex kycklingar frodas. De övriga hönorna vet sina platser - liksom vi människor.

 

På klippet ser ni de små livens försök att sandbada i kutterspån som ligger ovanpå snön i hönsgården... desperata stackare - men ack så söta!

I mejeriet övas det för verkligheten. Vid varje ystning gör jag ett fermentationstest för att se mängden mjölksyrebakterier och eventuella oönskade bakterier. En deciliter mjölk ställs i ett litet värmeskåp i 37 grader i 12 timmar. Lyckligtvis har den ekologiska mjölken jag hämtar på Långaröds gård en underbar mängd med finfina mjölksyrebakterier helt naturligt och efter 12 timmar har jag en filmjölksdoftande filbunke som gör mig glittrande glad. På bilden syns skönheten med en skvätt grädde på toppen.

Sist var det de där första camemberterna som skulle prövas...  Var det någon som sa ost?

Vi ses!