Kurs och intensiv smärta

I söndags var jag på Fuglebjerggaard i Danmark, Camilla Plums gård, på mjölksyrningskurs. Det var den legendariske Sandor Ellix Katz som bland annat skrivit kultboken Wild Fermentation som trollband oss i fyra timmar i en öppen lada, kolla mer än gärna in hans hemsida och blogg. På fredagen hade han föreläst på MAD, restaurang Nomas matsymposium, dit kockar från hela världen samlas och nördar loss... Men nu var det alltså dags för honom att möta en skön blandning av fermentationsintresserade människor på en ekologisk gård på norra Själland. Han är så fantastiskt kunnig och berättar så lustfullt om mjölksyrningsmagin. En sådan bra öppning han gjorde - Jag började intressera mig för mjölksyrning för att jag tyckte det var så gott. Phhuu - där var jag fast. Hade han sagt nyttig hade jag gäspat och haft svårt att hänga med tror jag. Mat skall först och främst vara GOD enligt mig. Att det är toknyttig är ju bara galet bra. Här avslöjar jag alltså mitt lättjefulla matintresse.... Men sådan är jag (men jag kämpar ändå tappert med att lära mig gilla grönt te som borde vara så bra för mig)!

Nej de är inte fastlimmade - jag lyfte upp dom för att kolla...

Hur var då denna gård som jag läst, sett och hört så mycket om? Det var som att vandra i vackra scenografier som på sina ställen var lätt bedagade kan jag skriva. Överallt var det också katter och kattungar - märkligt vackra satt, skuttade och sprang de runt. Även inne i alla butiksområden...

I plantskolan var det kryddavdelningen som verkligen utmärkte sig med ett utbud utöver det vanliga. Jag hittade bland annat Mexikansk dragon (Tagetes lucida) och Vietnamesisk Koriander (Persicaria odorata).

Spaljerade päron - grrrrr så fint

Golvet, golvet, golvet...

Ostskåpet, ostskåpet, ostskåpet...

Kvitten (Cydonia oblonga)

Mullbär (Morus Nigra)

Mullbär (Morus Nigra)

Sandor Katz

Här hemma är de skira och starka morgonljuset och äppeldoften oemotståndligt tycker jag. För att inte tala om alla dessa spindelnät... Hösthallonen mognar nu - en synnerligen trevlig tillställning.

Trots kartgallring är detta äppelträd i starkt behov av en stege till exempel. Det skall vara ett Snövit och det är oavsett sort fantastiskt gott och vackert. Sanden det står i är mager och dan. Trädet är säkert 10 år så ni förstår att det inte står i en gödselstack precis. Har haft funderingar på att flytta det, om jag skall låta det stå kvar kommer jag att bjuda upp på finstämd uppvaktning, jag lovar...

Detta skall vara en Röd Melba enligt den förre ägaren.

I den tidigare rasade brunnen har det lagts växtkompostmaterial i flera år så det är en minst sagt fin jord just där. I julas upptäckte vi att en pumpa hade möglat så vi la den där... Nu tar den över innergården... Klättrar upp i doftschersminen... och gömmer sina vackra vita pumpor överallt... Kan det vara den franska motståndsrörelsen i hönsgården som inspirerat? Vi tycker att det är superfint i alla fall med detta oväntade odlingen. Ganska perfekt eftersom jag inte fick i några pumpafrön i våras.

Ett annat mindre önskat besök har härjat hos oss... Vilda svin. Tja kanske skrev jag för längtansfullt om att ha några grisar på gården för hjälp med bökandet och jordbearbetningen. MEN det var inget jag tänkte att vildsvinen i skogen runt oss skulle få nys om. Se så fint de bökat upp gången mellan nässlorna som leder till dammen...
Jag skulle egentligen kolla läget på jordärtskockorna på åkern när jag stannade upp för att hinna tänka men vad har Jesper sysslat med? Har han hämtat upp olika sorters potatis lite tokigt här och där? Till de kalla kårarna kändes på ryggen kändes och jag insåg att det var vildsvin som gästat oss! PANIK - de äter visserligen krypen i marken först och främst men de rotar fram potatisarna som hamnar i dagen samtidigt. Så vi fick upp vinterns potatis på några oplanerade svettiga timmar...

Ett tecken? Mu mu muuuu

Avslutar inte med bild på min högra överarms undersida där jag blev stungen av en bålgeting (Vespa crabro) minst två gånger i morse precis när vi skulle iväg för att hämta mjölk. Det finns visst känsliga läsare... Smärtan var så intensiv att jag vrålade på ett galet djuriskt sätt och tårarna forsade... Ystade sen ändå med lätta andningssvårigheter och pulserande lyftkörtlar... Fick till slut ta en rejäl dos med kortison upplöst i vatten. Smärtan sitter fortfarande kvar men nu mår jag dramatisk mycket bättre. Kan inte låta bli att tänka på att det är ändå tur att det var jag och inte någon som är allergisk mot getingar som blev stungen - hua vad starkt gift de har (jag veta att det påstås motsatsen man jag har praktisk och en smula bitter erfarenhet av att jämföra de små asen och kan intyga att det är mycket starkare än vanliga getingars gift)! Bålgetingarna alltså. Just nu lämnar drottningen boet och alla de andra flummar runt tills de skall döden dö.
AKTA ER FÖR ATT RÅKA KLÄMMA DOM MED ERA LEMMAR!