Om vikten av att få längta

Våren 2012 tog vi bort några stora (läs gigantiska) buskar  (klicka här för att se före och efter) och bakom/under dom hittade vi bland annat två mycket klena rosenkvitten och en tarm som visade sig vara ett blåregn. Blåregnet har blommat med några enstaka klasar och det har känts som en stor bonus då det fart minst sagt illa innan. Förra året växte det till sig ordentligt och efter hård beskärning i höstas så har det börjat blomma så där som jag hoppats på. Som jag längtat efter...

Det klättrar på väggen utan stöd...

Här kan man skymta den gula stödpinnen som är inväxt mellan stammarna (obs! sedan före vår tid)...

Här musiklägger Jesper potatisen. Nu är det bara att vänta och läääängta tills vi kan ta upp de första färdiga potatisarna. 

Nu har vi längtat sedan förra sommaren på att få äta färsk sparris igen. Vi fryser in och äter sparsamt under vintern. Att få längta gör njutningen så mycket större.

Doften av äppleblom är värd att längta efter. När det väl blommar så är det den där igenkänningen som slår till och det känns bra i hela kroppen! Våra äppleträd började blomma när vi åt förra årets sista äpplen!

Citronverbenorna har klarat vintern och är omplanterade och växer sig fina.

Lök som är på väg ner i jorden snart. Längtar efter att få laga koreanskt, kinesiskt, vietnamesiskt med med denna vårlök när den är redo att skördas.

Blå gräsfibbla (Catanache caerulea) och trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis) som är avhärdade... Längtar efter att få se dom blomma.

Ibland lägger någon höna små pyttepyttepytteägg... Ibland innehåller de bara vita, ibland nästan bara gula, i detta fanns en liten gula och mer vita... 

 Basilika....

 Pimpinell (Sanguisorba minor) och andra sallater på avhärdning.

Ostronörten (Mertensia maritima) tillfredsställer min längtan efter ostron som jag tyvärr inte längre kan äta....

Vid ingången till mejeriet  blommar äppelträden, kopparhäggmispeln och svarta vinbär.

Skärmlavendel och vanlig lavendel som jag frösått står avhärdade och klara att planteras och säljas. Längtar efter ett hav av lavendel - att fröså ger mig många plantor även om det givetvis hade gått snabbare att köpa ett gäng stora plantor - men den som längtar efter något gott, längtar aldrig för länge...

I växthuset står fem stora plantor av vad som skall vara wasabi som jag frösått (frön från Sneckenström). Bladen smakar wasabi men jag tvivlar på att det är äkta wasabi - kan inte klura ut på de bilder jag sett hur den egentligen skall se ut - kan någon sakkunnig uttala sig?

Beställda plantor på väg till ny ägare - en gerillaodlande restaurang...

Ägg som också skall byta ägare...

Det MÅSTE planteras ut en hel del snart...

I Billinge by finns en makalös trädgård där Fricks Spettkaksbageri och trädgårdscafé huserar. Just nu blommar deras kejsarträd (Paulownia tomtetosa). Det är ingen vanlig företeelse - trädet planterades för minst trettio är sedan och förra året var första gången som det blommade - En blomning att längta efter helt enkelt.

Att få längta efter något tror jag är viktigt. Att kunna tillfredställa alla önskningar och behov på studs tror jag i längden ger otillfredsställelse - längtan och drömmar fyller en viktig funktion. Att nu låta primörerna få vara just primörer och inte trötta ut oss på importerade sparrisar året om gör att vi uppskattar dom på ett särskilt sätt. Att skapa en trädgård måste få ta tid och är värd att få längta efter, även om jag ibland kan bli tokig på att det går så lååååångsamt att få ordning på torpet...

Vi ses!