Hallå igen!

Att göra färskost är en syssla jag mer än gärna tar mig för. Här blev det en med basilika (Basilicum) och gräslök (Allium schoenoprasum), garnerad med ringblomma (Candula officinalis), gräslöksblomma och sockärtsblommor (Pisum sativum).

När jag skickade grönsaker och frukt till mina föräldrar med åttaåringen (bussledes) så förpackade jag både fikon, tomater och ägg i äggkartonger. Det funkade utmärkt och kan rekommenderas.
Av ren nyfikenhet testade jag sockerhalten i ett fikon (det delade på bilden som jag med glädje åt upp helt på egen hand) med min refraktometer. 16%, inte illa, den normala sockerhaltet ligger på 12% enligt en av mina biblar "Sylt och Marmelad" av Jan Hedh och Klas Andersson. Fikonen mognar efterhand och jag lägger de flesta i frysen för att sedan koka goa grejer av dom.

Överallt surrar humlor och fjärilar i den väl utspridda oreganon (Origanum vulgare) på innergården.

När vi bodde i Göteborg tog jag frön från en svart stockros som jag hade sått och njutit av i trädgården. En av plantorna som jag sådde förra året har precis slagit ut - karminröd skulle jag påstå att den är. Jag tycker den är så fin även om den inte är som förväntat svart. Men undrar lite stilla om stockrosors färg alltid är så lynnig och färgoäkta? Eller var det en F1hybrid jag sådde den första gången?

 

Att ysta ost är en annan syssla jag gärna roar mig med. Här visar jag upp en saltost (typ halloumi) som passar att äta "rå", grillad eller stekt.

 

I landet fnissar vi åt majsen som fortfarande inte skjutit i höjden (liksom bondbönorna) även om den bär kolvar redan.

Vitlöken är skördad och hänger på tork.

 Vindruvorna mognar.

 Hallonen likaså.

 Några av årets premiärgrödor växer till sig fortfarande. Här nedan kikärtor (Cicer arietinum)

Kardonen (Cynara cardunculus) skall slås in i wellpapp om ett tag för att blekas innan den skall avnjutas.

Sojabönor (Glycine max) börjar formas inne i bladverket. Jag är tokig i edamame som det också kallas och är så glad över att det går att odla här. Lätt kokt i sin skida tas de rara rackarna ut och avnjuts med lite ramslökssalt eller flingsalt - godaste snacksen någonsin...

Så var frågan, vad vinner - bästa smaken eller snyggaste färgen?

Nedan syns sockerärten (Pisum sativum) Shiraz som är blålila, snygg, ärtig (förlåt) och inte minst lättfunnen i bladverket. Blommar i flera olika rosa och lila nyanser...

Här nedan ser vi den gröna sockerärtan Engelsk sabel. Klassiskt grön och tokigt svårfunnen i det gröna bladverket. Blommar med enkla vita blommor.

Kalla mig bakåtsträvare...men den gröna Engelska sabeln slår den supersnygga Shirazen med hästlängder när det gäller konsistens och smak. För mig går den goda smaken före ett häftigt utseende.

Jag avslutar med en bild på ett ljummet och efterlängtat "häll"regn som till slut kom i tisdags. För här har det blivit ordentligt torrt flera gånger denna sommaren.

Ha en fin vecka och jag vill uppmana alla att njuta av augustikvällarnas dofter och ljud.