Höstavstämning: Naturkrafter och annat smakstarkt

Hösten har varit dramatisk här i Skåne. Färgstark med en mustig doft av förruttnelse har hösten fyllt våra sinnen under en längre tid.

Några riktigt goda mackor, omeletter, risotto och pajer med blodsopp,kantareller och karl johan har slunkit ner. Har aldrig hittat så mycket sopp som i år. Dock magert på kantarellfronten pga torkan.

Som förra året så dök han plötsligt bara upp. Skruttis, en av våra kastrerade hankatter. Plötsligt satt han bara där på trappräcket och ville in. Han var våldsamt hungrig och det var inte mycket fett under den tjocka pälsen. Alla ben kändes tydligt under mina händer när han villigt lät sig gosas med. Efter att ha dragit till skogs tidigt i våras så välkomnade vi honom med våt- och torrmat, kärlek och pyttelite maskmedel efter skogsdieten...

 

I växthuset mognar nu de sista chilefrukterna, särskilt då rocoton. Här nedan syns en del brun rocoto som röks innan den kokas till drakblod. Tänk dig en härligt fruktig och het chilisås med en tydlig rökig smak - voilá Rökigt drakblod.

Så var det ju den där stormen som slog till med en så läskig kraft. Hönorna gömde sig inne i hönshuset redan innan den började blåsa upp! Jag höll på att säkra upp olika möjliga faror, såsom dörrar som säkrades med stöttor osv när jag upptäckte att de 25 hönsen och tupparna kurade inne i hönshuset, de yngsta i redena. När jag pratade med de på gården som vi hämtar mjölken hos så berättade de en liknande sak. Kor och kalvar samlades innan stormen i olika delar av stallen. Djuren har brottarkoll på att det kommer tuta ordentligt och söker skydd. Jag fylls med vördnad för hur djuren läser naturen.
Strömmen gick och kom i omgångar tills den helt försvann när stormen röt runt vår lilla gård. Vi myste förberedda mat och stearinpoker tills det var läggdags för nioåringen. Ensam i köket hörde jag ett monsterbrak modell ashögt och tänkte skräckslagen att jaha det var väl eken och den missade huset...

Men det var inte den stora eken som syns överst. Det var en av de gamla björkarna på minst 20 meter som la sig pladask på ett så tjusigt sätt. Men oj va rädd jag blev när jag hörde braket i mörkret.

Dagen efter stormen skulle vi få besök men vägen till gården spärrades av en lärk som givit upp för trycket. Nedan ses mannen kapa grenar för att göra väg för besöket, som fick ställa bilen och vandra en bit till fots.

 

Än blommar höstkrokus och ringblommor...

I växthuset har oliverna skördats. De ligger nu kärleksfullt stuckna i en burk med saltvatten. De skall fermenteras och bubblorna berättar för mig att det funkar...

Olivstolta hälsningar från en som höstar och höstar....