Känslor är som en motorsåg...

Så kom då äntligen lite regn... i förrgår brakade det loss med ett ordentligt åskväder med en ganska bra skvätt regn. När jag efter två timmar tittade ut för att kolla regnmätaren så stod den inte på sin plats. Det var ett tag sedan det var något att mäta så jag har inte varit så noggrann med att se efter om regnmätaren stod där den brukar. Då mindes jag att för några veckor sedan använde vår son regnmätaren som ambulansfordon. Han hade avbrutit Charlies (en katts) infångande av en koltrasthona och tagit upp den skadade fågeln i mätaren. Han rusade till mig och bad mig rädda fågelns liv. Gulp - mina helande krafter på fåglar är inget jag kan skryta med och efter Blondies nyliga död kände jag mig inte redo för att vaka över ännu en döende fågel. Vi gick raskt till en träddunge och släppte ut henne ur vattenmätaren (en kon) och hon verkade mest chockad och bara yttepytte lite blodig på ena vingen. Vi gick raskt där ifrån och tio minuter senare var hon borta från träddungen. Vi kom överens om att hon flugit iväg...

Här har det annars skördats och förädlats en hel del. 

Solkyssta tomater
Tvätta och dela små plommontomater (i mitt fall Auntie Madge's) tomater och torka i ugn (50C) eller torkugn tills de är halvtorra. Lägg tomathalvorna i steril konservburk (glasburk med gummiring), varva tomaterna med hackad vitlök, basilika, salt, peppar och häll på god olivolja så det täcker härligheten. Stäng och spänn fast locket. Ställ burkarna i vattenbad i kall ugn och sätt ugnen på 125C. När det bubblar i burkarna så stängs ugnen av och burkarna får stå kvar tills de svalnat. Gissa om det är ganska gott att knäppa upp en sådan här burk i januari...

 

Konserverade tomater
Knö ner ett gäng tvättade tomater (kan skvätta en hel del) i sterila konservburkar. Strö i lite salt och en skvätt olivolja. Knäpp fast locket och gör som ovan i ugnen. Vi använder denna tomatkonserv till vinterns alla tomatbehov. Det är svårt att ersätta denna typ av konserv med en köpt burk krossade kan jag lova...

Kardon (Cynara cardunculus)
(text från Runåbergs fröer) Kardon är en flerårig växt i den korgblommiga familjen och är en nära släkting till kronärtskockan (Cynara scolymus). De har båda sitt gemensamma vilda ursprung i Sydeuropa. Odlas som ettårig hos oss. Kardon odlas för sina ätliga stjälkar. Men även det inre av roten används. Plantan blir stor och är mycket dekorativ i trädgården med sina kraftiga, silvergröna, djupt skurna blad med vit undersida och sina rosa-violetta taggiga blommor. Den vill ha en välgödslad jord med god tillgång på kalk och får inte torka ut.
Denna beskrivning fick mig att vilja testa kardon och snart är det dags att avnjuta denna skönhet. Jag hittar ingen info om knopparnas ätlighet men jag kommer så klart att testa detta först... Idag har jag paketerat plantorna i vaxad papper - det blev fint att se på också tycker jag. Som presenter i kökslandet!

Innan paketering

Inslagna kardonplantor

Pumporna (Cucurbita) växer sig runda och trinda i kökslandet. Dessa har jag fått som frön av en vän. Sorterna står på pinnarna någonstans i pumpadjungeln...

 Sojabönorna (Glycine max) Envy ser lovande ut och snaaaart skall jag testkoka några baljor.

Sparrisärtorna (Tetragonolobus purpureus) har kommit igång den sista tiden.

 

Jomen nu var det detta med rubriken..."Känslor är som en motorsåg, om man kan hantera dom går det bra men annars kan det gå illa". Detta sa 8åringen när det sista episodavnittet av hans favoritserie på TV visades. Jag kan inte låta bli att dela med mig av citatet och konstatera att ack så rätt han har... Sedan en annan sak - att klippa gräs här innebär att parera hundratals grobäbisar och deras släktingar i olika åldrar och storlekar. Tyvärr är det oundvikligt att någon lemlästas eller dödas och jag tycker att det är jättejobbigt - känslomässigt. Jag är en jätte med motorsåg som jagar små stressade grodor och paddor.
Rundar av med gårdagens största överraskning. Ovan nämnda 8-åring kom hojtande - En död fladdermus ligger på golvet i mitt rum. Skeptisk stolpade jag upp men mycket riktigt - där låg en liten rackare på rygg.... Den såg mest lite förvånad ut och väldigt död...

Vi ses!