Krispiga vårtecken

Det knoppar och blommar sig här. Ett stilla regn har fallit sedan i går eftermiddag och det är ingen överdrift att skriva att det FRODAS (särskilt gräsmattan...). Fåglarna sjunger och kvittrar från gryningen vid halv sex och det är faktiskt makalöst mycket VÅR.
Håller på att plantera om lök och det är ett pilleverk, särskilt när man har stora händer som jag. Ungefär som att försöka få ur en ärta ur näsan på en bäbis med en armbåge, ungefär, skulle jag tro - har förstås ingen praktisk erfarenhet av det där med armbåge och bäbis men ni förstå. TÅLAMOD... Då behövs det tas en sväng med kameran ibland... Så här ser det ut här...

Vattenkrasse (Nastrum officiale)

Aklejruta (Thalictrum Aquilegifolium) har grott fint, vilket glädjer mig mycket mycket mycket

Grekisk krasse (Lepidum sativum)

Bladrädisa (Raphanus sativus)

Vid dammen blommar skunkkallan (Lysichiton americanus). Förra året hände detta i början av maj... Våren ligger ungefär en månad före i år jämfört med förra året...  Jag smög tyst och försiktigt ner till dammen. Det ligger nämligen en gräsand och ruvar vid bortre änden av dammen.

 Övervintrad bronsfänkål och scuplit växer finfint.

 Krikonen blommar så otroligt vackert och skirt i mängder!

 Fläderträdens knoppar syns bland bladen....

Kopparhäggmispeln (Amalanchier laevis) är väldigt mycket på gång. En riktig favorit!

 Päronblommor på väg....

Avslutar med miraklet som jag hoppades på i förra inlägget. Alla fyra knölarna nunneört spirar efter ett och ett halvt år i en sluten plastpåse i mörker... Ger hopp!

Rejäla vårkänslor!

Hoppas på vårkänslor hos olivsticklingar som då kanske kan vilja slå rot...

I komposten hittade jag dom här finfina korogi (Stachys affinis) som hamnat där av misstag. De tål uppenbarligen mer kyla än jag trodde (det är iof varmt i komposten men detta var ytligt). Övriga knölar ligger förvarade i jord i växthuset hela vintern. På våren gror de fint (se fotot nedan) och kan sedan planteras om i krukor eller i jorden. Jag vill verkligen rekommendera denna delikata knöl och inte minst slå ett kulinariskt slag för de smakfulla och goda bladen! Jag läser i bla Lena Israelssons Gourmetträdgården (Bonnier Fakta) att höjden blir 40 cm... Mina brukar bli runt två meter - dock i växthuset så där behöver de ordentlig stöttning! Väldigt vacker grönska oavsett om man väljer att äta upp den eller inte.

Överst pion, trädpion, till vänster  jordkastanj och till höger korogi 

Nu över till en mer pinsam upptäckt... 2012 på våren beställde jag nunneört från Gerberianska som jag blev överraskad och glad för när de kom i september (läs här). De kom i en rörig tid, mitt under förberedelser för renovering av köket där jag skulle ysta ost... På något märkligt sätt försvann de små påsarna och jag letade förgäves... Men nu när vi håller på att roa oss med att fylla container efter container med skräp som står i alla ekonomibyggnaderna - så PLÖTSLIGT i en kartong med vitlöksskal (som jag av något outgrundlig anledning sparat efter att ha satt vitlök... (suck)) så låg de där!!! Gissa om jag blev överraskad när jag tittade till knölarna och klämde försiktigt på dem - de hade ÖVERLEVT och delat sig... i lite jord i två plastpåsar i ett och ett halvt ÅR! De var minst sagt torra och jag är osäker på om de kommer kunna hämta sig efter min grymma behandling... Nu ligger de i fuktig jord och jag håller tummarna...

I växthuset står nu alla kryddväxter och har börjat komma igång efter vintervilan. Den franska dragonen skall tas sticklingar på och planteras om förstås.

 Fikonträden har satt frukter och bladen håller på att vecklas ut.

 Ginkon slår ut...

Likaså vindruvstockarna...

 Jag har sått bladgrönt i tråg och de växer fint.

 Citronverbenorna klarade sig!

I hönshuset har det satt fart i redena. Att ha olika sorters lantraser ger en härlig färgkavalkad för att inte tala om grymt goda ägg...

 I skyn svävar rovfåglarna som vanligt, här nedan en ormvråk. 

Ostronörten (Mertensia maritima) har grott till min omåttliga glädje! Fram till för några år sedan åt jag ostron med glupande aptit! Jag var tokig i ostron - tills jag blev allergisk! Jag har inga andra allergier så gissa om det var snopet att inse (efter fler smärtsamma bekräftande upplevelser) att jag aldrig mer kan stoppa i mig havets läckraste frukter? Att nu kunna odla ostronört som faktiskt smakar precis om ostron skänker mig en särskild tillfredsställelse förstås.

Potatisarna ligger i förbrukad såjord och förgror.

En julros som råkade gå av har fått en ny plats i en vas...

Vi producerar ramslökssalt för fulla burkar...

 Vi gläds särskilt åt elstaketet som vi slet med när vi ser den söta råbocken stå precis utanför... 

 Spenat och vinterportlak växer...

 Tranor flyger över nästan varje dag...

Vi ses!

Plötsligt så står dom bara där! ett gäng med dansande vitsippor. Tycker att det ser ut som de svänger loss ordentligt! Hittade denna lilla dansgrupp nere vid vår damm igår.

Ljuset är så fint på morgonen och allt doftar så gott. Fåglarna kvittrar och sjunger...

 Hasselns honblommor blommar. Alltid lika diskret!

 Hybridolvonet är fint och piggar upp, även när det är lite kallt i luften.

I luften finns det rovfåglar. I måndags svävade dessa tre ormvråkar över gården - Mäktiga fåglar.

 På stranden finns det stenar...

 ...och tång

 Vattnet  i Öresund var inte riktigt tillräckligt varmt för att vi skulle hoppa i...

 Men nog är det vår!

Blommig fredag - Ödmjukhet

Denna veckan har jag känt stor ödmjukhet inför flera händelser. Som när jag åter träffade Nisse, 89 år som har en makalös trädgård med en otrolig växtrikedom och urläckra rum... Rosor, blåregn, tulpanträd, katalpa... Han berättade bla att för nära 80 år sedan så plockade han potatis på potatislovet på vår gård! När jag åkte hem hade Nisse vigt grävt upp en hel påse med snöklockor som jag fick. Det är lätt att känna ödmjukhet inför en man som skapat en makalös trädgård under så många år och som fortfarande har storslagna planer på nästa projekt. Att han även bakar spettkakor (bla knäcker några hundra ägg) tillsammans med sin son på Fricks Spettkaksbageri och Trädgårdscafé gör ju inte saken mindre imponerande.

Nästa tillfälle var när posten överaskade med att leverade ett helt grymt paket från Holland. Med OST! och inte vilka ostar som helst... Att ha vänner som tänkte på oss fyller mig med ömjukhet och tacksamhet.

I växthuset gror det för fullt. Nu när rädisorna blivit riktigt stora gläds jag särskillt och känner tacksam ödmjukhet för att våren kommit så tidigt. Det är verkligen en gåva. Men jag tar inget för givet - när som helst kan det bli frost och snö...

Att jag lyckats få 6 små frön av Trillum att gro gör mig stoltare än alla våra tre tuppar ihop. Men jag vet att det givetvis beror på tur och timing inte skicklighet från min sida. Jag tackar ödmjukt turen för detta...

Hos Bland rosor och bladlöss finner du fler inlägg om temat ödmjukhet